Kakhelvete...

Det märks att det har varit onsdag idag. Jag vet inte hur många gånger jag sprungit fram och tillbaka i korridoren. Det syns på stegräknaren i all fall. Hela 3000 steg extra, och det bara för att det är onsdag.

Dagen har varit helt ok. Är bara så himla trött på att alla ställer fram kakor och annat "äckelgott" på det lilla bordet inne i arbetsrummet. Är det inte pepparkakor så är det kladdkakor med grädde eller moccarutor...you name it! Jag vill egentligen inte äta skiten, men jag är som en blodhund..! Så fort det finns något att stoppa i munnen så är jag där och nallar. Och jag känner själv att jag måste försöka bryta detta hemska mönster innan jag sätter igång med Itrim på riktigt, för det är verkligen hemskt. I mitt huvud sitter det en liten figur och säger åt mig att inte röra, men det är som om kroppen gör av sig självt. Det värsta är att jag inte ens tycker att det är gott.

Jag har i alla fall avslutat dagen med ett pass på gymmet. Dansat för glatta livet! Efter passet frågade min sambo, som också var där fast nere vid styrketräningen, om jag hade duschat på passet. Antar att jag var aningen svettig. Kändes som det i alla fall. Då kanske den där kakan försvann...

Oohh... nu kommer jag ligga och tänka på den där jäkla kakan. Jag hatar att gå omkring med dåligt samvete... kakhelvete... eller snarare... kvinnohelvete som inte kan låta kakhelvetet vara ifred! Jag hoppas att en strikt, inledande Itrimperiod kan hjälpa mig att bryta mönster och att jag kan lära mig att unna mig själv saker som inte är kopplade till mat. Jag är liksom värd mer än detta ständiga samvetskvalet, känslan att jag inte duger eller kan...

Det är verkligen "En gång för alla" som måste vara ledordet. Det fungerar inte att äta en kaka varje dag och sedan må dåligt över det i flera timmar, ja, till och med dagar efteråt... Det räcker inte med att hänga stegräknaren runt halsen och tro att allt löser sig av det.

Nu orkar jag inte mer, måste sova om jag ska komma upp för min lilla morgonpromenad...