Kaos och missöden

Jag har aldrig varit en tidsoptimist. För bara några år sedan var jag alltid minst tjugo minuter före utsatt tid vart jag än skulle, men jag har märkt att jag den senaste tiden utvecklat en dum ovana att ta det alldeles för lugnt innan jag vet att jag ska iväg. Som idag t ex...

9.45 skulle vi vara hos tandläkaren för att kontrollera sonens gaddar. Det är inte så att 9.45 är särskilt tidigt i denna familj, snarare sent, då vi i normala fall börjar dagarna innan 07.00 på morgonen. 

Men idag, precis som alla andra dagar, lyckades jag med konststycket att komma iväg för sent trots att tiden för många andra hade varit helt optimal för att kunna göra sig i ordning och komma iväg utan att stressa. Men vi talar om Cecilia, som tjugo minuter innan planerad starttid kommer på att det kan vara bra att ta på sig kläder och ansikte. 

När jag väl kommer ner på gatan med barnvagn och väska i händerna, inser jag att jag ska försöka ta mig från vår bostad på Djugården till tandläkaren som ligger på andra sidan centrum på drygt 20 min. En uppgift som, tillfogas en bångstyrig fyraårig son, känns nästintill omöjligt. Med en jäkla fart tar jag mig i alla fall fram i tid med andan i halsen, och hela vägen sitter min son och utropar glada "Kör fortare mamma!" Det måste ha sett fasansfullt roligt ut när jag, med sulky och glad unge, ruschar fram över kullerstenar och dåligt lagda plattor. De stackars vagnshjulen smattrade och hoppade så att jag trodde att de skulle trilla av av ojämnheterna i marken. 

Väl framme hos tandläkaren sätter jag mig lugnt i väntrummet och inväntar, vad som kommer visa sig bli, besöket från helvetet. Ungen vägrar att öppna munnen i drygt 45 min innan jag tar den stackars sulkyn och vänder kosan ner mot centrum igen. Denna gång var min sons tillrop inte lika glada. 

Förutom denna mycket hemska starten på dagen har dagen flutit på någorlunda ok... Arbetsförmedlingen, nej oj ursäkta, ArbetsFÖRNEDRINGEN har fått ett besök av lilla mig och min son, och jag har hunnit byta min nyinköpta skinnjacka mot en i mindre storlek. Vi har lunchat på stan och jag har hunnit tvätta, leka i lekparken och tagit en tur till Tuna Park. 

På Tuna Park lyckades kaoset återvända en sista gång då sonen sprayade ner sina ögon med en parfym... men det är väl det som är att vara småbarnsförälder. Stress och oförutsedda händelser som gör att livet kanske inte alltid kan gå på rutin. 

P.s

Han klarade ögonen, och jag upptäckte att parfymen som han var så illa tvungen att pilla på doftade ljuvligt. Nu vet jag ju, trots missödet, vad jag önskar mig i julklapp. Parfymen som nästan tog min sons syn. ;) 

Inlett dagen med en fruktstinn frukost. Vaniljpimpad keso med fruktsallad på kiwi, vattenmelon och äpple. Mycket mumsigt och mättande! :)

Vädret ser ut att bli helt underbart idag. Det är inte ett enda moln på himlen, och dagen bjuder en tur på stan med mamma. Vi ska inte göra något särskilt, utan bara spatsera runt, titta i affärer och ha en lugn dag. Det är  riktigt trevligt att få tid att göra sånt ibland. Är inte ofta man hinner göra avkopplande saker när man jobbar hela veckorna. Det är inte så att jag saknar att jobba helg, så som man gör inom vården, men ibland skulle det vara skön att få vara ledig mitt i veckan.

Det är bäst att ta tillvara på dessa sommarveckor, som ska vara min "semester" och se till att inte lägga allt för mycket prestige i att göra bra och roliga saker. Det enda som är planerat är en resa till Öland, och det ska bli så roligt! Jag hoppas på fint väder och lite mygg.

Vilken omtumlande dag det varit hitintills. Först ett mycket kort, men ack så obehagligt bemötande på AMS, för att sedan gå in i chock över hur dålig lön jag fick denna månad. Jag hade förväntat mig en slutlön. En slutlön som skulle täcka omkostnader för juli, men icke!

Jag kan lova att jag var måttligt road när jag satte mig i bilen och åkte hem till mamma för att få lite moralstöd. Så efter ett lugnande samtal med mamma, och ett samtal till lönekontoret fick jag lugnande besked, och jag kunde åter gå tillbaka till normalnivå. Pengarna skulle komma retroaktivt i nästa månad.

Efter denna omtumlande dag, med en låååång promenad på förmiddagen, har jag äntligen fått landa. Och nu, precis i denna stund kom mitt anställningsbevis från nya skolan...hihi...

Det ser ut att bli en fin förmiddag. Solen skiner och nästintill molnfritt. Snart ska jag åka med Eliaz till förskolan, och sedan blir den härliga förmiddagen inte lika härlig. Då väntar nämligen AMS. Jag hoppas för min Gud att det går snabbt. Har jag tur tar det inte så lång tid, och då hinner jag ta en promenad innan jag åter far iväg till förskolan. Denna gång för att hämta. Ikväll blir det ett pass AeB på gymmet. Men vad jag ska hitta på att äta innan vet jag inte. Det finns en del mat i frysen, men så ska man hitta på något med det också. Den senaste veckan har det blivit mängder av sallad. Egentligen enbart för att jag inte kommit på något annat. Gårdagens lax var en lyckträff, så vi får väl se om jag kan lyckas lika bra idag.

Midsommarhelg...

Det var några dagar sedan jag uppdaterade här, och det har hänt både roliga och mindre roliga saker under dessa dagar.

I torsdags blev jag officiellt arbetslös, i alla fall i sex veckor innan min nästa tjänst startar. Själv tycker jag att det är rätt kasst att jag måste anmäla mig som arbetslös, då jag bara tänker ha semester i sommar och inte lägga en minut på att söka nått jobb... jag menar, jag har ju redan ett jobb att gå till i augusti. Men för att blidka våra underbara myndigheter så gör jag väl som de säger!

Min första arbetslösa dag spenderade jag hemma hos min underbara mormor i Skogstorp, och efter en mulig start på dagen fick vi en underbart varm eftermiddag tillsammans. Snigelplockning och flyttande av rabarber stod på schemat. Tyvärr hade inte jordgubbarna mognat ännu, men i veckan tänkte jag ta med mig sonen ut och se om det finns några jordgubbar att plocka.

Och så midsommar då... vad ska jag säga!

Under torsdagseftermiddagen hade jag och N inte någon aning om vad vi skulle hitta på på midsommaraftons kväll. Jag hade pratat lite med min mor och hört om det gick bra om hon var barnvakt, om det mot all förmodan skulle hända något kul, och det var absolut inga problem.Tack mamma!

Torsdag kväll, lagom till systemets stängning, bjöd brorsan in oss till parkhäng. Så efter ilfart till glasbanken på torsdagen, slutade det med en utekväll tillsammans med ett gäng av brors kompisar. Det blev en riktigt lyckad kväll med massor med skratt, och en del turer hem med lånad cykel för att kunna gå på toaletten. Jag vet inte hur många gånger killarna i gänget skrek att jag skulle skita i att cykla hem, och istället stiga in i de urinindränkta buskarna. Lätt för karlar att säga, som bara behöver slänga fram den lille och spraya lite.

Kul var det i alla fall!

Gårdagen spenderades i soffläge, men nu är jag på benen igen. Har tränat på förmiddagen, tagit en underbar långpromenad på eftermiddagen och käkat ljuvlig middag. Till de kolhydratsätande i familjen serverades saffransris med broccoli och blomkål, och en bit lax. Själv ångkokade jag tre sorters kål och åt till laxen. Mumma!

AjAjAj...

...så ont det har gjort i mina små stackars ben de senaste dagarna. Alldeles stenhårda muskler som sliter och stretar emot i varje rörelse. Igår försökte jag mjuka upp dem med en promenad på 6 km, och idag har jag  krämat ur benen med ett Aerobicpass. Det var i slutet av passet det faktiskt kändes att jag hade galen träningsvärk. Jag hoppas att den släpper ordentligt till i morgon.

Jag kom, jag såg, jag segrade...

Jag kom, jag såg, jag segrade...över mig själv!

Idag har årets upplaga av Å-varvet i Eskilstuna genomförts. Loppet är uppmätt till 10 549 m och räknas som en kvartsmara, och jag anmälde mig för några veckor sedan genom den träningsanläggning jag och stora delar av min familj går till i veckorna.

Dagen har varit helt perfekt för löpning. Solen sken, och med lite blåst blev värmen inte allt för påtaglig. Visst, jag har bränt näsan lite, men värmen var inte olidlig och dessutom stod det massor med snälla människor och sprutade vatten på oss löpare med vattenslangar för att svalka oss i solen.

När jag startade fick jag lite panik... mängder av människor som skulle fram, och mängder av människor som tagit ut sig helt redan efter bara någon km. Människor som trängdes lite lätt, och människor jag själv var tvungen att tränga mig förbi för att de bildade stopp i banan. Efter några km lugnade detta ner sig, och när jag passerat 6 km fick jag in rytmen ordentligt. Bidragande orsak var att jag efter att ha fifflat med telefonen, bör nämnas att detta skedde medan jag sprang, fick igång min musik och kunde sätta i lurarna och svepas med i rytmen. Vissa delar av banan kommer jag inte ens ihåg att jag passerat för att jag var så inne i att springa.

Jag kanske inte sprang fortast i startfältet, men jag är väldans nöjd med min tid som slutligen blev 1:01:28. Snitthastighet låg på 5:49 min/km och för att vara första gången jag springer ett lopp så är jag hur nöjd som helst. Jag klappar mig själv på axeln och tänker att det blir en repris nästa år. :)

Folkhav innan start.

Tråkigt att stå och vänta i
15 min innan vi fick starta.

Stolt efter målgång, (inte mina bananskal ;D)

Å-varvet...

Laddad för Å-varvet i eftermiddag!

Utelåst

Jag sitter här ute i bilen. Utelåst och trött. Insåg när jag började riva i mina saker att nycklarna inte hade behagat att lägga sig själva i väskan. Nu får jag helt enkelt sitta här och halvsova tills det att min kära sambo kommer hem och släpper in mig i lägenheten. Denna dag har för övrigt varit rätt mysig, men kall. Har spenderar förmiddagen vid en sjö tillsammans med mina elever. Lägerelden har brunnit och de sim vågat har badat. Jag tyckte dock att det var lite för kallt att slänga sig i vattnet. Dessutom regnade det en aning när vi kom dit. Nu hoppas jag att det snart kommer en vänlig själ och låser upp åt mig, för snart vankas träning och itrimmöte.

Tur på stan i kvällssolen...

Mamma har tagit hand om lillkillen hela dagen lång och i kväll sover han hos henne vilket betyder barnledigt. Med barnledighet uppstår problem... vad gör man när den dagarna i vanliga fall kretsar kring inte är hemma?

Det tog sin lilla tid att hitta på något att göra, men tillslut blev det en sväng till Tuna Park. Där kom åter köpberoendet fram och jag lyckades införskaffa mig en bikiniöverdel. Det återstår dock att se om jag faktiskt kommer våga ha på mig den utomhus i sommar... om vi säger såhär, jag är inte riktigt bekväm med min kropp.

Efter besöket i TP bestämde vi oss för att ta en promenad på stan. Vi, jag och sambon, har alltså vandrat omkring i några timmar och hunnit med en snabbvisit hemma hos min lillebror och ett besök på Burger King. Finmiddag alltså... ;) Sambon var hungrig, så jag joinade honom med en vatten medan han mumsade i sig en hamburgare...haha... vi funderade på att sätta oss på en uteservering, men tyvärr blev det inte så. Nu sitter vi istället och glor på televisionen igen.

Innan kvällens trevligheter var jag på gymmet. Lollo hade bjudit in till DansHallwork-shop med Omid Dadary. Det var hur kul som helst, och de två timmarna bara flög förbi. Det var nåstan så att man inte ville att det skulle ta slut. Helt enkelt en underbar start på dagen, som vanligt när träning står på schemat. Extra kul, och som egentligen inte hade med träningen att göra, var att Malin och Lollo berömde mig för de framsteg jag gjort med både vikt och träning de senaste månaderna. Det gör att jag vågar klappa mig själv lite på axeln och vågar känna att jag faktiskt gjort något bra. Tack för att ni ser och vågar säga något, för det betyder massor för mig.

Tack för sol och brända axlar...

Idag har vi spenderat största delen av dagens vakna timmar ute i solen. Vi tog oss en tur ut till Sundbyholm, och vi, jag och Eliaz, har faktiskt nästintill doppat oss i vattnet. Mycket mysig picknick ute i sommarvärmen med båtar, blå himmel och glass (pojkarna åt). Vi hann också åka en sväng till Tuna Park... igen. Fick med mig massor med saker. Inget onödigt, då jag inte längre har några kläder som passar min kropp i garderoben. Alla mina gamla kläder sitter skit, så pö om pö byter jag ut min garderob...

En långpromenad i det härliga vädret, hem till mor som bjöd på en kopp kaffe, avslutade sedan kvällen och nu sitter jag här med halvbrända axlar och glor på Sons of anarchy med min sambo som är helt salig över det faktum att han får glo på denna serie när jag är hemma... haha... något kul ska väl han också ha.

Avtackad... :*(

Snart är terminen slut, vilket också innebär att jag kommer att sluta på den skola jag haft ett vikariat på. Mina underbara kollegor har idag avtackat mig, och en annan långtidsvikarie med en liten present. Vi fick varsitt linne med en personligt utformad text. På mitt linne återfanns texten "är du arg... Cissi?"

Nu kanske ni tror att jag är en väldans sur och bitter lärarinna som bara skäller på sina elever och hytter med pekpinnen, men icke... tvärtom är jag den som alltid försöker möta mina elever med ett glatt humör och med positiv energi, men detta har också resulterat i att eleverna förväntat sig att jag alltid kommer in i ett rum med ett leende på läpparna. Detta har då i sin tur lett till att den första fråga som ställts, då jag inte alltid drar på smilbanden i början av lektionen, har varit "är du arg idag?" eller "är du sur?"... och detta har visst satt sina avtryck även hos mina kollegor. Det är ju hos dem som jag gnällt varje gång eleverna ställt frågan, och det har varit ganska ofta fastän jag varit glad... :)

Jag är i alla fall väldigt tacksam för den tid jag fått spendera ihop med alla underbara kollegor och elever, och jag hoppas att det inte är sista gången jag får träffa dem. Ännu är det ju en vecka kvar till skolavslutningen, och jag ska se till att göra det bästa av den sista tid som är kvar.

Vila... ja tack!

I kväll är det tid för vila. Jag har inte fått till någon vilodag på 8 dagar, och gårdagens träningspass kändes som ett för mycket. Just nu har jag ingen energi alls utan jag känner mig helt tom och håglös. Dessutom är jag otroligt hungrig och skulle kunna knapra i mig vad som...

Grr...

Glada nyheter...

Fick just nyheter av min gamla mormor som både glädjer och värmer varmt i hjärtat. Tänk att man kan bli så glad över något som är så långt borta, och som egentligen inte betyder något för det egna välbefinnandet.

Vad skulle väl livet vara utan lite överraskningar?

Söndag - finbesök en dag som denna! :)

Idag har jag spenderat söndagen med att träna, bjuda på rabarberpaj och skriva omdömen.

Jag började dagen med ett träningspass. Zumba stod på schemat, och som vanligt var det superkul att få dansa loss. Jag kände mig dock lite trött, och efter passet var jag helt tom på energi. Så tom på energi att jag, efter det att vi hämtat mormor i Skogstorp, kände hur det stack i läppar och händer när vi satt i bilen hem. Just den känslan är bland de värsta jag vet. Jag verkligen avskyr när det känns som om jag är påväg att svimma, men jag höll ihop och fixade en supermumsig rabarberpaj till våra gäster.

Rabarberpajen bestod av mormors underbara rabarber och smuldeg spetsad med mandelmassa. Hur gott är inte det på en skala? Jag vet att jag inte får äta, men jag tog faktiskt en msk paj med lite vaniljsås i en kopp. Inte bra, men jag tror faktiskt inte att det är någon fara. Har nämligen tränat mer än tillräckligt denna vecka... Mormor, mamma och hennes man var sedan här i några timmar och hälsade på. Rabarberpajen gick åt, och kaffet flödade. Mormor checkade in nya lägenheten och omdömet vi fick var bra. Hon tyckte att lägenheten var alldeles lagom stor, ljus och fräsch. Det enda som behövde förändras var kanske färgen i sovrummet, och det håller vi alla med om.

Nu är det dags att slå av strömmen till hjärnan och ladda för morgondagen. Förhoppningsvis hinner jag med träningen i morgon. Ska nämligen till Katrineholm och skriva på papper på nytt arbete. Hoppas för gud att det inte tar allt för lång tid, för då kanske jag hinner ner till Aerobic Bas... :)