Helgen har känts mycket bättre än jag trodde. Har fått sova och vila så pass mycket att jag orkat hålla humöret uppe. Imorgon börjar en ny vecka med nya utmaningar. Får se hur allt fortlöper, men jag hoppas att livet får flyta på lugnt och utan kollapser.

Go away..!

Smack! En känga rakt i ansiktet.... där hann allt ifatt mig igen. Allt det som jag den senaste veckan har försökt undvika och slippa greppa.

På jobbet fungerar allt prima. Jag känner mig glad och tillfreds med tillvaron. Mina elever och kollegor bidrar till att jag slipper tänka på det som är jobbigt, men så fort jag sätter mig i bilen och svänger ut från parkeringen så tar allt det jag tryckt undan under dagen över. Ångesten kryper in i kroppen, och minsta motstånd får mig att totalt balla ur. Jag gråter, blir arg, skriker och beter mig som en fasansfull människa mot de jag älskar allra mest. Jag vet bara inte hur jag ska hantera allt det som har hänt. All oro, som tyvärr, fortfarande gömmer sig i kroppen.

I hela mitt liv har jag hanterat stress och sorg på samma sätt. Att trycka undan, gömma mina känslor och spela glada och sorglösa Cecilia som alltid ställer upp och ler. Det är bara så fruktansvärt jobbigt att trycka undan alla känslor jämt. Det enda som händer är att dessa jäkla känslor plötsligt bestämmer sig för att bubbla upp från ingenstans och överrumpla när man som minst behöver det. Allra värst är att inte veta hur jag ska få utlopp för alla de känslor som inte behöver vara här, som jag bara vill ska försvinna och lämna mig ifred... och tyvärr så får alla i min närhet ta all skit.

Fasansfull torsdag...

En fasansfull morgon inledde denna torsdag. Smärtan var helt obeskrivlig och tillslut fick jag helt enkelt kapitulera och bege mig tillsammans med N till akuten. En timme, smärtlindring och en trevlig läkare med empatisk förmåga senare begav jag mig hem. Mer död än levande, ja, men åtminstone utan att ha så ont som jag hade haft de två första timmarna denna dag.

Efter gårdagens "underbara" avslut trodde jag i min enfald att det värsta var över, men där fick jag så att jag teg. Riktigt ordentligt! Innan det att vi åkte upp till akuten vid sju, hade jag sedan fem i morse legat och vridit mig, skrikandes i sängen. Att ta sig till toaletten var en riktig pärs, då smärtan vandrade ner i benen och fick mig att nästan tuppa av på vägen. Bara att sitta gjorde att huvudet alldeles tömdes på blod. En fruktansvärd smärta i likhet med den man har under värkarbetet innan man föder barn bara översköljde mig så plötsligt i samma stund jag vaknade.

Förmiddagen har ägnats till att sova, för preparatet jag fick av läkaren var rena rävgiftet. Där kan vi snacka om billig fylla!

Nu hoppas jag bara att det värsta är över så att jag och sambon kan gå vidare med livet. Dessa fem dagar har nog varit de värsta i hela mitt liv. Men det som inte dödar oss gör oss, med bearbetning och öppenhet, starkare.

Låt mig ta revansch...

Ibland tar livet vändningar åt ena eller andra hållet. Ibland alldeles för långsamt, och ibland alldeles för snabbt. Det enda jag kan konstatera efter de senaste veckornas pendlande fram och tillbaka i sinnesstämning är att jag, hur ledsen och förtvivlad jag än varit, faktiskt kommer att ta mig igenom detta tillsammans med de jag älskar mest här på jorden.

Ibland får man helt enkelt prioritera, och i detta fall har inte träning och kost varit det allra viktigaste. Det får helt enkelt komma senare. En dag i taget för att landa på fötterna och orka ta tag i allt det jag kämpat med under våren.

Revansch it is!

Gjort lite nytta?

Klockan börjar närma sig förmiddag, och jag ska börja ta tag i köket om en liten stund. Det ser tyvärr ut som om någon slängt en bomb på diskbänken, och i och med att vi inte har någon anställd som gör i ordning åt oss så är det bara till att ta sig ut i köket och ta hand om skiten.

Jag har åtminstone lyckats göra lite nytta nu på morgonen. I flera veckor har mina kassakort legat och skräpat här på skrivbordet. Problemet har egentligen inte varit kassakorten, utan de där förbaskade arbetsgivarintygen som skulle ordnas från kommuner hit och dit. Det har tagit några veckor att få dem hemskickade, men nu har de alltså kommit, och jag har äntligen tagit tag i mina små överhängande uppgifter. Detta lagom till att jag börjar nytt arbete på måndag...tihi...

Så, vad händer idag då...

Först och främst ska jag försöka få tag på en frisör som kan kapa kalufsen en aning. Just för tillfället känner jag mig som en strävhårig tax. Håret har blivit alldeles förstört i sommar, så det kan behöva få sig en omgång. Sedan är det alltså¨köket som väntar. Men där vill vi inte stå hela dagen, och det är just därför jag och Elliz bokat in en playdate i lekparken, med tillhörande picknick. Lägligt, då solen skiner och himlen är alldeles klarblå. Det blir säkert en alldeles utomordentligt förträfflig dag. :)

Överraskningar och tårtkladd

Ligger här i sängen och slötittar på något tråkigt program på tv. Kan tyvärr inte sova, som vanligt. Idag har dagen bjudit träning och tårtbak. Min lilla mormor fyller år imorgon, så jag och mamma har hjälpt henne och handla och baka smörgåstårta till förbannelse. Det gick förvånansvärt bra, och vi fick ihop två rätt fräsiga tårtor. Utöver tårtbak hade min lilla mor bestämt sig för att överraska mig med två små söta burkar innehållandes ansiktscrème och ansiktsmask. Detta resulterade i att jag ikväll lekt spa. I kylen hittade jag en avokado som jag mosade ihop med olivolja till en gosig röra. Röran blev inte föda, utan den slutade istället som hårinpackning samtidigt som jag smetade lite ansiktsmask i fejjan. Sambon tittde undrande på mig när jag började kleta, men han har lärt sig att det inte är någon idé att fråga. Håret är nu alldeles mjukt och mysigt efter noggrant sköljande. Likaså är ansiktet lent som en babyrumpa. Imorgon väntar en vilodag från träning, om inget oväntat händer. Istället blir det till att fira lillgumman som fyller en jädrans massa år.

Äntligen lite puls...

Ikväll fick vi äntligen till ett konditionspass. Inte det vi hade planerat att gå på, men ändå... Ett pass som fick pulsen att stiga och svetten att lacka! Skönt som tusan, för det var ett tag sedan som jag fick träna kondition i aerobicanda. Har ju annars blivit spinning. Imorgon väntar en playdate, samt ett pass med styrka. Bodypump blir det.

Åter måndag...

Bara en veckas ledighet kvar innan arbete väntar. Åter tillbaka till vardagen, så som den såg ut innan sommaren, och jag måste erkänna att jag både gillar och ogillar det. Jag kan inte sticka under stolen med att det är rätt skönt att kunna bestämma själv över sin egen tid och tillvaro, utan att behöva anpassa sig allt för mycket. Men ändå är det skönt att komma tillbaka till rutinerna...

Idag ska vi försöka ta oss till min mamma. Jag och Elliz ska ta cykeln. Jag går med den och han sitter på pakethållaren. Han börjar bli rätt stor nu, men han har ännu inte lärt sig cykla utan stödhjul, och den lilla cykel som han har hemma hos min mamma är rätt liten. Dessutom orkar han inte cykla från oss hem till mamma, så det blir till att montera en barnsits på min cykel idag så att vi kan förflytta oss tillsammans.  :)

Jag verkligen älskar att ha en cykel. Det är så mycket lättare än att ta bilen, och det går snabbare än att gå. Oftast är det just snabbheten i förflyttningen det hänger på när jag väljer mellan att ta bilen och att ta en promenad dit jag ska. Jag är ju, som tidigare nämnt, en notorisk tidsoptimist och kommer alltid iväg en smula för sent. Särskilt när jag bokat ett pass på gymmet eller när jag ska till läkare eller liknande. Då är cykeln perfekt, för jag har iallafall större chans att ta mig fram i tid, och dessutom få motion på köpet. Två flugor i en smäll helt enkelt!

Jag är med...

Cykel igen! Efter en tur till Coop har jag äntligen blivit hjulburen igen. En aning fattigare, ja ganska oundvikligt, men vilken frihet. Att bara kunna rulla till träningen, affären... ja, you name it!

Aotch...

Mörbultad och trött, det är så jag känner mig idag. Det är inte många ställen som undkommit träning denna vecka, vilket känns ordentligt idag. Jag har träningsvärk på ställen jag inte så ofta brukar få ont på, men samtidigt som det känns jobbigt att knappt kunna vrida överkroppen, så är det ändå med något slags välbehag jag konstaterar att övningarna jag gjorde faktiskt tog ordentligt. 

Det är just det som är tjusningen med att träna. Det kan ha gått några veckor där man känner att man fastnat, att man inte får till det ordentligt eller känner att det inte ger något, och så plötsligt. Dagar där man känner att man vågar utmana, där man lägger till något extra kilo eller lyckas pressa sig till att få till den där extra centimetern som gör att musklerna reagerar annorlunda, som gör nytta och som gör att man utvecklas. Härligt!

Lördag idag, och väntar gör en grillkväll hos mormor. Jag har fått i uppdrag att fixa marinader, så det blir till att ta en sväng till affären och hitta något att fixa köttet med innan färden går mot Skogstorp. 

Ibland...

skulle det vara skönt att slippa begränsa sig själv med tankar och dåligt samvete. Jag måste lära mig att inte döma mig själv så hårt, och att se hur mycket jag faktiskt åstadkommit. Åstadkommit själv, men också med hjälp och stöd av min bästa vän... Mamma jag hoppas att du vet hur mycket du betyder för mig. Utan din hjälp och ditt stöd hade jag inte varit där jag är idag. Love you! ❤

Fredelifredag...igen!

Oj, vad dagarna går fort förbi. Snart är semestern över, och jobb väntar. Tillbaka till vardagen helt enkelt. Idag ska vi bara ha lite fredagsmys här hemma. En helt vanlig dag med promenad, lite lekparkshäng och träning på förmiddagen. Det finns tyvärr ingen barnpassning på gymmet idag, så jag och N får dela upp träningen. Bara ett stenkast från anläggningen ligger det en stor och fin lekpark som E kan leka i, så medan N tränar på gymmet hänger jag i lekparken, och sedan byter vi av när mitt pass börjar kl. 12. Vad gör man inte för att det ska fungera för alla. :)

Eftermiddagen är inte planerad, men om jag orkar ska jag försöka lura sambon till Tuna Park också. Måste ändå handla middag, så då kan vi ju ta en sväng förbi där och se om vi kan hitta några byxor till sonen. Han växer, och byxorna börjar bli lite korta i benen.

Imorgon åker familjen ut till mormor i Skogstorp för lite grillning. Har suttit nu på morgonen och letat efter lite goda recept på kycklingmarinad, för vad jag förstod så var det bland annat det vi bestämde att vi skulle grilla. Jag tror att vi skulle grilla lite fläskfilé till de som ville ha kött. Jag hittade några olika marinader som skulle kunna fungera, men det är svårt när vissa inte gillar starkt, och andra gillar när det hettar en aning. Till grillspetten blir det väl någon sallad av något slag.

...

Vi har haft en underbar eftermiddag hemma hos min mamma. Hon bjöd på lunch, och nu har vi precis avslutat en mysig fikastund på balkongen.

Träningspasset/passen som genomfördes i förmiddags fungerade bra. Jag gillar verkligen inte att cykla, men fy tusan vilken bra träning det är. Jobbigt som tusan, och intervaller är effektivt. Jag kanske ska försöka gå på spinning lite oftare, fastän det inte är favoriten. Det är ju bra att variera träningen.

Ikväll blir jag och sambon barnlediga igen. Är tomt att inte ha sonen hemma, men min mamma frågade om han ville sova kvar hos henne. Självklart vill han hellre vara hemma hos mormor, för gamla tråkiga mamma och pappa är väl inte roliga någonstans. Just för tillfället sitter han i soffan och myser med henne, och vill inget annat än att vi ska åka snart så att han får mormor alldeles för sig själv. Som ha sa när han kom ut på balkongen och såg mig med kaffekoppen efter det att min sambo åkt iväg för att skjutsat lillebror till systembolaget. "Men, vad gör du här? Skulle inte ni åka? Jag ska faktiskt gå och lägga mig snart."

Dåligt humör, en dag som denna...

Jag försöker verkligen behålla mitt goda humör som jag hade när jag vaknade i morse, men det är svårt när min sambo springer omkring och surar som det mörkaste molnet på himlen. Det är jobbigt att mötas av blängande blickar och korthuggna svar när man själv känner sig pigg och glad. Förhoppningsvis släpper väl hans dåliga humör snart.

Själv laddar jag inför ett pass på gymmet. Har intagit frukost. En god smoothie med banan och blåbär tillsammans med en knäckesmörgås med skinka på. Smoothisarna har blivit en favorit och det slinker ner en både till frukost och mellanmål. Ibland gör jag i ordning en till kvällen också. Det är lite drygt 150-170 kcal i en smoothie, beroende på vilken frukt man använder, så det blir ett lagom mål.

På gymmet kommer min mamma att möta upp, och det blir två korta pass i kombination. Jag har tyvärr upplevt att gymmet, under sommaren, bortprioriterat konditionspass. Jag gillar inte riktigt att stå och trampa på en maskin, utan går hellre på ett gruppass med dans eller aerobic för att få min konditionsträning. Allt är bortplockat nu under sommaren. Det bästa vi har hittat, jag och min mamma, är spinning. Inte heller det en favorit, men det går i nöd. Så idag blir det ett 30 min spinningpass, mix och ett 30 min bodypump. Till detta fogas en promenad.

Söndag...

Sovmorgon och en mycket god frukost bestående av fruktsallad, yoghurt och grovt knäckebröd med skinka och tomat inledde denna söndag.

Jag och sambon har precis kommit hem efter en varm, men mysig promenad på Djurgården och nu stundar lunch. Jag har inte riktigt kommit på något roligt att laga, men det ordnar sig alltid. Jag får väl helt enkelt gå ut och rota lite i frysen. Det brukar alltid finnas något bortglömt där som man helt plötsligt blir sugen på.

Senare idag väntar en liten utflykt till Mariefred för att hämta lillkillen. Som jag har saknat den lilla token, och om vi har tur avslutas kvällen hemma hos mina föräldrar med grillning och trevligt sällskap. Det är dock inte spikat ännu... men den som lever får se!

Barnfri lördag...

Eliaz spenderar helgen hemma hos farmor i Mariefred, vilket innebär en barnfri lördag. Vi tränade på förmiddagen, ett pass BodyPump och därefter hem och åt en god lunch. I eftermiddag har vi promenerat en vända på stan. Hittade en jättefin skinnjacka på MQ, men det är en aning onödigt att köpa den den närmsta framtiden iallafall.

Sola och bada...

De senaste två dagarna har vi besökt Märlarbadet med min kära mor. Det är så härligt att ta tillvara det fina vädret och att spendera dagarna i solen vid vattnet, men idag bestämde jag att vi skulle vara lite spontana och vidga våra vyer en aning... Istället för att packa in oss i bilen och ta den vanliga turen till badplatsen, packade jag ner lite lätt packning i en väska och släpade ner barnvagnen från lägenheten. Det blev, istället för turen med bilen en mil utanför stan, en promenad till Parkenbadet här i centrala Eskilstuna.

Fyars så skönt det var att plumsa ner i det 27 grader varma vattnet efter den varma promenaden. Till och med lillkillen tyckte att det var skönt att bada, så idag har han för första gången flutit omkring med ryggpuffar och provat att trampa vatten. Han tyckte det var riktigt roligt, och det tyckte jag med. Den enda som inte uppskattar våra vattenberikade utflykter är min sambo, alias Badkrukan, som till och med klagade på kallt vatten i den uppvärmda poolen.

Det är ok om han klagar när vi är och badar vid Mälarbaden, eller vid någon annan sjö där det faktiskt inte är badhustemperatur. Däremot uppskattar jag inte gnäll från en vuxen man när det handlar om uppvärmda utomhuspooler... :)

Kvällen avrundades med två träningspass på gymmet. Först ett pass MRL, eller mage, rumpa, lår som förkortningen innebär. Därefter stannade jag på Afro-passet och min kära mamma slöt upp för att dansa lite.

Det var ganska kul, men det svängdes lite för mycket med huvudet för stackars mig, som tyvärr lider av lite lågt blodtryck. Det i kombination med annat gör att jag har lätt att känna kräkkänslor, så ett tag när vi körde mycket huvudkast och snurrar så höll faktiskt en "pizza" på att hamna på golvet. Det hade väl varit ett avslut om något.

Morgondagen bjuder ett tidigt besök på MSE och senare under dagen beger vi oss en tur till Mariefred. Jag och sambon ska lämna lillkillen hos farmor sin där han ska få sova och ha kul med henne. Han har längtat så efter farmor, så det ska bli kul att få låta honom spendera några dagar hos lilla farmor. Detta innebär barnfri helg... paniiik... vad gör man då? Haha...

Härligt, härligt...

Nu har varit på semester i några dagar och det har varit härligt väder sedan vi slog upp tältet här på campingen. Även idag möttes vi av strålande sol, och vi passar på att njuta så mycket vi kan. Ett och annat moln passerar, men de blåser snabbt iväg igen. Gårdagen bjöd en utflykt till Borgholm, och på vägen ner stannade vid ett mysigt glasscafe. Svindyra glassar, hela notan gick på drygt 300kr, men godare kulglass har jag aldrig ätit i hela mitt vuxna liv. Kreationerna som skapades av glassen var något utöver det vanliga. Det känns så skönt att få unna sig lyx! Det bästa med hela dagen var att Eliaz hittade flera lekkamrater som han lekte med hela kvällen. Till och med jag och sambon blev inbjudna till ett att barnens husvagn på ett glas vin. Trevligt värre... Vad dagen bjuder vet vi inte riktigt än. Solen skiner, så näringen stranden eller djurparken med tillhörande vattenland. Den som lever får se helt enkelt.

Semester

Nu är vi ute på en efterlängtad semester. Färden gick till Öland och vi har verkligen tur med vädret. Det är härligt att vakna till sol och lummig miljö, där fåglarnas kvitter ständigt är närvarande. Idag väntar en heldag på stranden med sol, lek och bad. Kanske pumpar vi upp nått gigantiskt baddjur som vi kan flyta omkring på i vattnet. Härligt! Det enda som för närvarande är lite jobbigt är maten. Att hålla fräscha råvaror och god mat i kylväska är inte det lättaste. Tack gode Gud att jag tog med rågflingor så att vi kunde starta dagen med en mättande och nyttig frukost. En kopp kaffe, rågflingegröt och mosad banan efter en natt i tält... Jo man tackar!

Tunga ben...

Oj, oj... jag var i valet och kvalet om jag skulle orka ta mig ut på något mer ansträngande än en promenad. Efter att ha lämnat lillen på förskolan, och efter det att jag varit och handlat en sväng snörade jag i alla fall på mig joggingskorna, laddade spotify och runkeeper.

Stumma ben, ja det kan man väl säga... jösses så tungt det var. Efter bodypumpen igår kände jag att det kanske skulle bli en liten sväng med träningsvärk, men jag kan för allt i livet inte neka till att de där fasansfulla benböjen, utfallen och höftlyften gjorde sitt. Dessutom är jag helt slut i rygg och mage också, och det underlättar ju inte precis när man springer... Trots detta måste jag ändå utropa: "Tack gode gud för träningsvärk!" Då vet man att träningen tar där den ska... :)

Jag tog mig runt ån ner till Vilsta. Lite drygt 5 km - 27 min. Helt ok runda i alla fall... och dessutom var det rätt uppfriskande.

Nu ska jag gå och laga lite lunch med en, för mig, ny ingrediens. Hittade små urgulliga majrovor som jag ska skiva ner i min sallad. Vi får väl se om det blir mumma eller blä!

Hade det riktigt trevligt i helgen...

Fredagen avslutades med en promenad med lilla familjen och en kaffe nere vid Strömsholmen. Eliaz vara allmänt upprorisk och jagade änderna trots upprepade tillsägningar.

Också lördagen blev lyckad. Först en trevlig middag hemma hos mamma med massor med god mat. Därefter avslutade vi kvällen med utgång och busande i blomsterrabatterna i stan. Jag lyckades visst sno med mig ett avspärrningsband också... tihi...

Både gårdagen och dagen har varit lugn. Promenerat i det härliga sommarvädret. Idag fick hunde bada under promenaden, och det vill jag lova var en hit. Annars har det bara tränats och lagats mat, men det är också trevligt ibland.

Kaos och missöden

Jag har aldrig varit en tidsoptimist. För bara några år sedan var jag alltid minst tjugo minuter före utsatt tid vart jag än skulle, men jag har märkt att jag den senaste tiden utvecklat en dum ovana att ta det alldeles för lugnt innan jag vet att jag ska iväg. Som idag t ex...

9.45 skulle vi vara hos tandläkaren för att kontrollera sonens gaddar. Det är inte så att 9.45 är särskilt tidigt i denna familj, snarare sent, då vi i normala fall börjar dagarna innan 07.00 på morgonen. 

Men idag, precis som alla andra dagar, lyckades jag med konststycket att komma iväg för sent trots att tiden för många andra hade varit helt optimal för att kunna göra sig i ordning och komma iväg utan att stressa. Men vi talar om Cecilia, som tjugo minuter innan planerad starttid kommer på att det kan vara bra att ta på sig kläder och ansikte. 

När jag väl kommer ner på gatan med barnvagn och väska i händerna, inser jag att jag ska försöka ta mig från vår bostad på Djugården till tandläkaren som ligger på andra sidan centrum på drygt 20 min. En uppgift som, tillfogas en bångstyrig fyraårig son, känns nästintill omöjligt. Med en jäkla fart tar jag mig i alla fall fram i tid med andan i halsen, och hela vägen sitter min son och utropar glada "Kör fortare mamma!" Det måste ha sett fasansfullt roligt ut när jag, med sulky och glad unge, ruschar fram över kullerstenar och dåligt lagda plattor. De stackars vagnshjulen smattrade och hoppade så att jag trodde att de skulle trilla av av ojämnheterna i marken. 

Väl framme hos tandläkaren sätter jag mig lugnt i väntrummet och inväntar, vad som kommer visa sig bli, besöket från helvetet. Ungen vägrar att öppna munnen i drygt 45 min innan jag tar den stackars sulkyn och vänder kosan ner mot centrum igen. Denna gång var min sons tillrop inte lika glada. 

Förutom denna mycket hemska starten på dagen har dagen flutit på någorlunda ok... Arbetsförmedlingen, nej oj ursäkta, ArbetsFÖRNEDRINGEN har fått ett besök av lilla mig och min son, och jag har hunnit byta min nyinköpta skinnjacka mot en i mindre storlek. Vi har lunchat på stan och jag har hunnit tvätta, leka i lekparken och tagit en tur till Tuna Park. 

På Tuna Park lyckades kaoset återvända en sista gång då sonen sprayade ner sina ögon med en parfym... men det är väl det som är att vara småbarnsförälder. Stress och oförutsedda händelser som gör att livet kanske inte alltid kan gå på rutin. 

P.s

Han klarade ögonen, och jag upptäckte att parfymen som han var så illa tvungen att pilla på doftade ljuvligt. Nu vet jag ju, trots missödet, vad jag önskar mig i julklapp. Parfymen som nästan tog min sons syn. ;) 

Inlett dagen med en fruktstinn frukost. Vaniljpimpad keso med fruktsallad på kiwi, vattenmelon och äpple. Mycket mumsigt och mättande! :)

Vädret ser ut att bli helt underbart idag. Det är inte ett enda moln på himlen, och dagen bjuder en tur på stan med mamma. Vi ska inte göra något särskilt, utan bara spatsera runt, titta i affärer och ha en lugn dag. Det är  riktigt trevligt att få tid att göra sånt ibland. Är inte ofta man hinner göra avkopplande saker när man jobbar hela veckorna. Det är inte så att jag saknar att jobba helg, så som man gör inom vården, men ibland skulle det vara skön att få vara ledig mitt i veckan.

Det är bäst att ta tillvara på dessa sommarveckor, som ska vara min "semester" och se till att inte lägga allt för mycket prestige i att göra bra och roliga saker. Det enda som är planerat är en resa till Öland, och det ska bli så roligt! Jag hoppas på fint väder och lite mygg.

Vilken omtumlande dag det varit hitintills. Först ett mycket kort, men ack så obehagligt bemötande på AMS, för att sedan gå in i chock över hur dålig lön jag fick denna månad. Jag hade förväntat mig en slutlön. En slutlön som skulle täcka omkostnader för juli, men icke!

Jag kan lova att jag var måttligt road när jag satte mig i bilen och åkte hem till mamma för att få lite moralstöd. Så efter ett lugnande samtal med mamma, och ett samtal till lönekontoret fick jag lugnande besked, och jag kunde åter gå tillbaka till normalnivå. Pengarna skulle komma retroaktivt i nästa månad.

Efter denna omtumlande dag, med en låååång promenad på förmiddagen, har jag äntligen fått landa. Och nu, precis i denna stund kom mitt anställningsbevis från nya skolan...hihi...

Det ser ut att bli en fin förmiddag. Solen skiner och nästintill molnfritt. Snart ska jag åka med Eliaz till förskolan, och sedan blir den härliga förmiddagen inte lika härlig. Då väntar nämligen AMS. Jag hoppas för min Gud att det går snabbt. Har jag tur tar det inte så lång tid, och då hinner jag ta en promenad innan jag åter far iväg till förskolan. Denna gång för att hämta. Ikväll blir det ett pass AeB på gymmet. Men vad jag ska hitta på att äta innan vet jag inte. Det finns en del mat i frysen, men så ska man hitta på något med det också. Den senaste veckan har det blivit mängder av sallad. Egentligen enbart för att jag inte kommit på något annat. Gårdagens lax var en lyckträff, så vi får väl se om jag kan lyckas lika bra idag.

Midsommarhelg...

Det var några dagar sedan jag uppdaterade här, och det har hänt både roliga och mindre roliga saker under dessa dagar.

I torsdags blev jag officiellt arbetslös, i alla fall i sex veckor innan min nästa tjänst startar. Själv tycker jag att det är rätt kasst att jag måste anmäla mig som arbetslös, då jag bara tänker ha semester i sommar och inte lägga en minut på att söka nått jobb... jag menar, jag har ju redan ett jobb att gå till i augusti. Men för att blidka våra underbara myndigheter så gör jag väl som de säger!

Min första arbetslösa dag spenderade jag hemma hos min underbara mormor i Skogstorp, och efter en mulig start på dagen fick vi en underbart varm eftermiddag tillsammans. Snigelplockning och flyttande av rabarber stod på schemat. Tyvärr hade inte jordgubbarna mognat ännu, men i veckan tänkte jag ta med mig sonen ut och se om det finns några jordgubbar att plocka.

Och så midsommar då... vad ska jag säga!

Under torsdagseftermiddagen hade jag och N inte någon aning om vad vi skulle hitta på på midsommaraftons kväll. Jag hade pratat lite med min mor och hört om det gick bra om hon var barnvakt, om det mot all förmodan skulle hända något kul, och det var absolut inga problem.Tack mamma!

Torsdag kväll, lagom till systemets stängning, bjöd brorsan in oss till parkhäng. Så efter ilfart till glasbanken på torsdagen, slutade det med en utekväll tillsammans med ett gäng av brors kompisar. Det blev en riktigt lyckad kväll med massor med skratt, och en del turer hem med lånad cykel för att kunna gå på toaletten. Jag vet inte hur många gånger killarna i gänget skrek att jag skulle skita i att cykla hem, och istället stiga in i de urinindränkta buskarna. Lätt för karlar att säga, som bara behöver slänga fram den lille och spraya lite.

Kul var det i alla fall!

Gårdagen spenderades i soffläge, men nu är jag på benen igen. Har tränat på förmiddagen, tagit en underbar långpromenad på eftermiddagen och käkat ljuvlig middag. Till de kolhydratsätande i familjen serverades saffransris med broccoli och blomkål, och en bit lax. Själv ångkokade jag tre sorters kål och åt till laxen. Mumma!

AjAjAj...

...så ont det har gjort i mina små stackars ben de senaste dagarna. Alldeles stenhårda muskler som sliter och stretar emot i varje rörelse. Igår försökte jag mjuka upp dem med en promenad på 6 km, och idag har jag  krämat ur benen med ett Aerobicpass. Det var i slutet av passet det faktiskt kändes att jag hade galen träningsvärk. Jag hoppas att den släpper ordentligt till i morgon.

Jag kom, jag såg, jag segrade...

Jag kom, jag såg, jag segrade...över mig själv!

Idag har årets upplaga av Å-varvet i Eskilstuna genomförts. Loppet är uppmätt till 10 549 m och räknas som en kvartsmara, och jag anmälde mig för några veckor sedan genom den träningsanläggning jag och stora delar av min familj går till i veckorna.

Dagen har varit helt perfekt för löpning. Solen sken, och med lite blåst blev värmen inte allt för påtaglig. Visst, jag har bränt näsan lite, men värmen var inte olidlig och dessutom stod det massor med snälla människor och sprutade vatten på oss löpare med vattenslangar för att svalka oss i solen.

När jag startade fick jag lite panik... mängder av människor som skulle fram, och mängder av människor som tagit ut sig helt redan efter bara någon km. Människor som trängdes lite lätt, och människor jag själv var tvungen att tränga mig förbi för att de bildade stopp i banan. Efter några km lugnade detta ner sig, och när jag passerat 6 km fick jag in rytmen ordentligt. Bidragande orsak var att jag efter att ha fifflat med telefonen, bör nämnas att detta skedde medan jag sprang, fick igång min musik och kunde sätta i lurarna och svepas med i rytmen. Vissa delar av banan kommer jag inte ens ihåg att jag passerat för att jag var så inne i att springa.

Jag kanske inte sprang fortast i startfältet, men jag är väldans nöjd med min tid som slutligen blev 1:01:28. Snitthastighet låg på 5:49 min/km och för att vara första gången jag springer ett lopp så är jag hur nöjd som helst. Jag klappar mig själv på axeln och tänker att det blir en repris nästa år. :)

Folkhav innan start.

Tråkigt att stå och vänta i
15 min innan vi fick starta.

Stolt efter målgång, (inte mina bananskal ;D)

Å-varvet...

Laddad för Å-varvet i eftermiddag!

Utelåst

Jag sitter här ute i bilen. Utelåst och trött. Insåg när jag började riva i mina saker att nycklarna inte hade behagat att lägga sig själva i väskan. Nu får jag helt enkelt sitta här och halvsova tills det att min kära sambo kommer hem och släpper in mig i lägenheten. Denna dag har för övrigt varit rätt mysig, men kall. Har spenderar förmiddagen vid en sjö tillsammans med mina elever. Lägerelden har brunnit och de sim vågat har badat. Jag tyckte dock att det var lite för kallt att slänga sig i vattnet. Dessutom regnade det en aning när vi kom dit. Nu hoppas jag att det snart kommer en vänlig själ och låser upp åt mig, för snart vankas träning och itrimmöte.

Tur på stan i kvällssolen...

Mamma har tagit hand om lillkillen hela dagen lång och i kväll sover han hos henne vilket betyder barnledigt. Med barnledighet uppstår problem... vad gör man när den dagarna i vanliga fall kretsar kring inte är hemma?

Det tog sin lilla tid att hitta på något att göra, men tillslut blev det en sväng till Tuna Park. Där kom åter köpberoendet fram och jag lyckades införskaffa mig en bikiniöverdel. Det återstår dock att se om jag faktiskt kommer våga ha på mig den utomhus i sommar... om vi säger såhär, jag är inte riktigt bekväm med min kropp.

Efter besöket i TP bestämde vi oss för att ta en promenad på stan. Vi, jag och sambon, har alltså vandrat omkring i några timmar och hunnit med en snabbvisit hemma hos min lillebror och ett besök på Burger King. Finmiddag alltså... ;) Sambon var hungrig, så jag joinade honom med en vatten medan han mumsade i sig en hamburgare...haha... vi funderade på att sätta oss på en uteservering, men tyvärr blev det inte så. Nu sitter vi istället och glor på televisionen igen.

Innan kvällens trevligheter var jag på gymmet. Lollo hade bjudit in till DansHallwork-shop med Omid Dadary. Det var hur kul som helst, och de två timmarna bara flög förbi. Det var nåstan så att man inte ville att det skulle ta slut. Helt enkelt en underbar start på dagen, som vanligt när träning står på schemat. Extra kul, och som egentligen inte hade med träningen att göra, var att Malin och Lollo berömde mig för de framsteg jag gjort med både vikt och träning de senaste månaderna. Det gör att jag vågar klappa mig själv lite på axeln och vågar känna att jag faktiskt gjort något bra. Tack för att ni ser och vågar säga något, för det betyder massor för mig.

Tack för sol och brända axlar...

Idag har vi spenderat största delen av dagens vakna timmar ute i solen. Vi tog oss en tur ut till Sundbyholm, och vi, jag och Eliaz, har faktiskt nästintill doppat oss i vattnet. Mycket mysig picknick ute i sommarvärmen med båtar, blå himmel och glass (pojkarna åt). Vi hann också åka en sväng till Tuna Park... igen. Fick med mig massor med saker. Inget onödigt, då jag inte längre har några kläder som passar min kropp i garderoben. Alla mina gamla kläder sitter skit, så pö om pö byter jag ut min garderob...

En långpromenad i det härliga vädret, hem till mor som bjöd på en kopp kaffe, avslutade sedan kvällen och nu sitter jag här med halvbrända axlar och glor på Sons of anarchy med min sambo som är helt salig över det faktum att han får glo på denna serie när jag är hemma... haha... något kul ska väl han också ha.

Avtackad... :*(

Snart är terminen slut, vilket också innebär att jag kommer att sluta på den skola jag haft ett vikariat på. Mina underbara kollegor har idag avtackat mig, och en annan långtidsvikarie med en liten present. Vi fick varsitt linne med en personligt utformad text. På mitt linne återfanns texten "är du arg... Cissi?"

Nu kanske ni tror att jag är en väldans sur och bitter lärarinna som bara skäller på sina elever och hytter med pekpinnen, men icke... tvärtom är jag den som alltid försöker möta mina elever med ett glatt humör och med positiv energi, men detta har också resulterat i att eleverna förväntat sig att jag alltid kommer in i ett rum med ett leende på läpparna. Detta har då i sin tur lett till att den första fråga som ställts, då jag inte alltid drar på smilbanden i början av lektionen, har varit "är du arg idag?" eller "är du sur?"... och detta har visst satt sina avtryck även hos mina kollegor. Det är ju hos dem som jag gnällt varje gång eleverna ställt frågan, och det har varit ganska ofta fastän jag varit glad... :)

Jag är i alla fall väldigt tacksam för den tid jag fått spendera ihop med alla underbara kollegor och elever, och jag hoppas att det inte är sista gången jag får träffa dem. Ännu är det ju en vecka kvar till skolavslutningen, och jag ska se till att göra det bästa av den sista tid som är kvar.

Vila... ja tack!

I kväll är det tid för vila. Jag har inte fått till någon vilodag på 8 dagar, och gårdagens träningspass kändes som ett för mycket. Just nu har jag ingen energi alls utan jag känner mig helt tom och håglös. Dessutom är jag otroligt hungrig och skulle kunna knapra i mig vad som...

Grr...

Glada nyheter...

Fick just nyheter av min gamla mormor som både glädjer och värmer varmt i hjärtat. Tänk att man kan bli så glad över något som är så långt borta, och som egentligen inte betyder något för det egna välbefinnandet.

Vad skulle väl livet vara utan lite överraskningar?

Söndag - finbesök en dag som denna! :)

Idag har jag spenderat söndagen med att träna, bjuda på rabarberpaj och skriva omdömen.

Jag började dagen med ett träningspass. Zumba stod på schemat, och som vanligt var det superkul att få dansa loss. Jag kände mig dock lite trött, och efter passet var jag helt tom på energi. Så tom på energi att jag, efter det att vi hämtat mormor i Skogstorp, kände hur det stack i läppar och händer när vi satt i bilen hem. Just den känslan är bland de värsta jag vet. Jag verkligen avskyr när det känns som om jag är påväg att svimma, men jag höll ihop och fixade en supermumsig rabarberpaj till våra gäster.

Rabarberpajen bestod av mormors underbara rabarber och smuldeg spetsad med mandelmassa. Hur gott är inte det på en skala? Jag vet att jag inte får äta, men jag tog faktiskt en msk paj med lite vaniljsås i en kopp. Inte bra, men jag tror faktiskt inte att det är någon fara. Har nämligen tränat mer än tillräckligt denna vecka... Mormor, mamma och hennes man var sedan här i några timmar och hälsade på. Rabarberpajen gick åt, och kaffet flödade. Mormor checkade in nya lägenheten och omdömet vi fick var bra. Hon tyckte att lägenheten var alldeles lagom stor, ljus och fräsch. Det enda som behövde förändras var kanske färgen i sovrummet, och det håller vi alla med om.

Nu är det dags att slå av strömmen till hjärnan och ladda för morgondagen. Förhoppningsvis hinner jag med träningen i morgon. Ska nämligen till Katrineholm och skriva på papper på nytt arbete. Hoppas för gud att det inte tar allt för lång tid, för då kanske jag hinner ner till Aerobic Bas... :)

Återigen fungerade inte internet, så gårdagens uppdatering kommer här...

Kvällen har gjort sitt intågande och jag ligger här i soffan och slötittar på televisionen. Ute har sommaren verkligen gjort sitt intågande. 27 grader när jag åkte till gymmet, och svalor som flyger omkring och sprider sommarglädje med sina underbara tillrop. 

Har, som sagt, nu landat i soffan. I kväll har jag, bland annat, tittat på något program om misskötta hundar, och kan inget annat än förfasas över hur illa folk behandlar sina djur. Jag bara tittar på vår lilla gosegroda Saga som ligger här i soffan och slöar tillsammans med mig, och försöker förstå hur man kan slå, skända och svälta så fina individer. Hundar har också känslor, förstår och känner olika sinnesstämningar. Senast idag såg jag hur glad hon kan bli, och det är så fascinerande hur väl hundar känner igen olika ljud. 

Jag och Eliaz hade varit hemma i en halvtimme innan sambon kom hem. Eliaz låg och so, men jag hade ställt upp balkongen för att få in lite friskluft. Plötsligt ser jag hur hunden börjar vanka av och an, vispa runt med svansen och utstråla lycka. Då, från ingenstans, hör jag sambons bil åka genom portalen in på gården där vi bor. Hunden har alltså, innan sambon ens kört in på gården, hört bilen och förstått att husse är på väg hem. Så häftigt!

Vas mer har hänt då... jo jag fick ett extra träningspass med underbara Lollo Stapel en vecka som denna. Dansat som tusan i kväll, och precis som igår så dröp svetten om mig när träningspasset var slut. Jag verkligen älskar att gå till gymmet och dansa. Fortsätter nog dansandet med att dansa i säng, för televisionen bjuder visst inget mer. 

Förresten, de där mortotsbiffarna jag försökte göra igår, de hamnade så vackert i soporna... det gick helt åt fanderns, men skam den som ger sig. Ska försöka få till de där biffarna någon annan dag.

Nattinatt!

Nu har jag varit ute och sprungit en liten runda på 5 km. Det var riktigt tungt, och jag var på väg att ge upp flera gånger.

Morotsbiff... vart är du?

Sitter och väntar på att pannan ska bli varm på spisen, för nu är det dags att förbereda mat för morgondagen. Köttfärs från Rekarnekött ska bli till en köttfärsröra med champinjoner, paprika och morötter. Hur enkelt som helst. Jag ska också försöka hitta något bra recept på morotsbiffar... haha... försöker smyga in lite vegetarisk mat då och då. Idag serverades t.ex. vegetarisk bönsoppa på beställning från Eliaz.

Innan jag fick detta underliga matlagningsryck var jag iväg och tränade en sväng, och det är alltid lika roligt. Dansade så att svetten dröp om mig, och jag satte till och med snurr och hopp i kväll. Nice kväll helt enkelt. Nu tillbaka till receptletande och mortotsbiffar.

Fokus nu, och inte slå...

Ska snart gå och hänga upp träningskläderna innan sängen kallar, men jag känner att jag behöver skriva av mig en aning.

Tog mig ut på en tur i kväll efter Biggest loser, så nu kan jag också (trots ångest) känna mig lite nöjd. Så vad är det då som gör att jag känner ångest, och som gör att jag känner att jag behöver skriva av mig lite...

Mat och småätande har inte gått så bra idag..! Det har varit jobbigt att stå emot, och tyvärr föll jag för frestelsen och tog en bit rabarberpaj med vaniljglass på a-lagsmötet. Efter pajen har jag varit grymt besviken på mig själv, och några gånger i kväll har jag uttryckt att jag är tjock och äcklig. Något, som självklart irriterat min sambo enormt mycket.

Jag behöver verkligen hitta fokus igen och påminna mig själv om varför jag gör det här. Varför jag har kämpat i snart tre månader med ersättningar, och varför jag vill komma bort från de dåliga vanor jag haft så länge och som fått mig att utveckla så många dåliga tankar om mig själv. Tyvärr känner jag att den positiva känsla jag har haft den senaste veckan, där jag kunnat se mig själv i spegeln och tycka att det jag åstadkommit hittills är bra, och att jag vunnit massor i fråga om självkänsla och kärlek till min egen person, är och har varit i full färd att försvinna. Jag faller så lätt ner och börjar slå på mig själv fastän jag är värd mer än så. Det börjar med att något litet går fel och sedan är det som om helvetet bryter lös...

Till en början, liksom, naggar jag lite på mig själv. Jag kan likna det med när man skrapar bort sårskorpan från ett nyläkt sår så att det som nu slutat göra ont åter börjar svida lite lätt. Efter bara en eller ett par dagar har sårskorpan istället utvecklats till ett infekterat sår, där svidande övergår till smärta igen. Destruktivt och svårt att stoppa... för hur lätt är det att sluta pilla på en sårskorpa när man väl börjat?

Fokus nu, och inte slå...

Slö och mysig helg..!

Och äntligen kan jag publicera min uppdatering som jag försökte göra i helgen... håll till godo! ;)

Skrivet i söndags
Jag har varit riktigt slö i helgen. Inte orkat förmå mig själv att träna, utan har istället spenderat hela helgen tillsammans med familjen. Det har varit riktigt skönt att ta lite ledigt från träningen och istället ägna en hel dag, gårdagen, åt att vandra omkring på stan tillsammans med alla glada Pridefestivaldeltagare.

Solen sken hela dagen, och vi hade en riktigt mysig dag på stan. Senare på kvällen åkte vi också ut till Tuna Park där jag fick en tidig morsdagpresent. Ett par nya sommarskor fick hoppa ner i sin kartong och följa med mig hem. De skor jag fick i present från min kära sambo och son var av märket D for Dasia, och är hur sköna som helst.


Också idag har jag bara tagit det lugnt, och vi har haft det riktigt mysigt trots incidenten i morse. Jag fick nämligen börja söndagen med en mindre trevlig upplevelse. 05.00 vaknar jag nämligen av att lillen kissat ner mitt duntäcke. I den stunden ville jag bara skrika av olycka. Jag tänkte typ "hur i helskotta ska jag få rent det här täcket när vi inte äger en torktumlare?" Men det var bara att pallra sig upp och börja skölja och tvätta och nu, efter en lång dag på handdukstorken verkar det som om det löst sig.

Förutom kissincidenten har dagen varit underbar. Mamma fyllde år, så vi samlades ute hos min mormor i Skogstorp för att fira mors födelsedag och morsdag. Jag som hade slängt på mig en liten klänning och leggins fick snabbt byta om när mormor kom dragandes med några fröpåsar. Självklart hjälper jag till när jag kan, så det var bara att slita fram Foppatofflor, en gammal t-shirt, grep och gödselsäck. Sedan satt jag i landet med händerna i jorden och gröpade. Hon fick en avdelning med dill och persilja, och två långa rader med gurkor.

Mamma kom senare, då hon jobbat hela förmiddagen. Dagen har sedan bjudit både sår, fotboll och vindäventyr. Sår i form av blåtira och skrubbsår på Eliaz, efter att ha blivit "attackerad" av en rullande studsmatta. Tänk vad en liten morbror och en studsmatta kan ställa till med. Kan lova att min, annars så snälla och fromma son, var rätt sur på sin morbror efter incidenten. Det hade kunnat gå illa, men allt slutade väl. Också vuxna i sällskapet hamnade illa till efter det att hunden lekt fällaträdleken. Hunden fällde inte träd, men när min yngsta bror föll som en fura myntades begreppet. Vi alla hade i unison stämma, om vi vetat vad som skulle hänt förväg, ropat TIMBER!!! då min bror föll, för det var verkligen platt fall i backen. Jag såg, och erkänner, att jag skrattade så att jag nästan pinkade i brallan för det såg väldigt roligt ut... tyvärr tyckte väl kanske inte han att det var lika roligt att ramla. Särskilt inte när man är typ två meter lång.

Segt...not!

Jag har försökt uppdatera i flera dagar, men det är något som inte stämt med vår internetuppkoppling. Segt som tusan, och laddar inte som den ska. Internet har varit lika seg som jag.

Tog mig en välförtjänt vila över helgen, och tränade mitt första pass i går. Det bara flöt på och var så perfekt. Det är bra att lägga in lite längre vila ibland.

Over and out!

Thank god it´s friday... ;)

Thank god it´s friday, as you say!

Har haft en rolig dag på jobbet med härliga elever. Har varit på ett riktigt bushumör och smugit omkring i korridorerna och skrämt mina elever. Jag har helt enkelt inte kunnat låta bli att skrämma de stackars barnen, som icke ont vetande, försjunkna i sina mobiltelefoner, gått omkring i korridorerna där jag plötsligt hoppat fram bakom ett hörn och sagt "BU!"

Jag är så ledsen att det snart är dags att säga adjö till skolan, kollegor och elever som blivit en del av mitt liv. Jag har trivts så bra, men det är bara att ta detta som ett nästa steg i livet. Vart det bär hän vet jag inte ännu, men allt faller väl på plats till slut.

För övrigt har eftermiddagen varit sådär. La mig i sängen efter middagen och läste boken "Äta djur" tillsammans med min karl och son. Måste tillstå att jag börjar må illa bara jag tänker på det som står i boken. Vi har, om vi lämnar boken, alla varit helt slut efter jobb och förskola, och mannen min somnade en liten stund. Efter ett tag tröttnade Eliaz på att jag låg och läste tråkbok så han hämtade en sångbok istället. Det slutade med att jag och Eliaz låg och gastade barnsånger istället. När vi väl tröttnade på det så tog vi påsen med sandleksaker och traskade över gatan till lekparken, och mer motion får jag nog inte till idag. Slöa framför tv:n medan Sandmannen strör sitt stoff i ögonen.

Goda siffror...

Vägning i kväll på Itrim. Det hade gått ganska bra, tycker jag själv. På tre veckor hade jag gått ner 3,8 kg, vilket innebär att jag bara har 4 kg kvar till min målvikt. Det är kilon som jag faktisk kan tycka är greppbart, och jag är riktigt stolt över att ha gått ner 12,9 kg på 9 veckor.

Nu är det bara att haka i de sista två-tre veckorna, och se till att inte låta något slinka ner i onödan för det skulle vara så skönt att få nå mål ganska snart.

Myggor i skogen...

Med myggor, ja myggor och rötter i skogen har veckans första tur genomförts i skogen. 5 km med en del backar genomfördes på drygt 30 min.

Har i kväll kunnat konstatera att det går lite snabbare att springa på asfalt, men jag tyckte ändå att jag höll ett helt ok tempo. Fick dock stanna några gånger för att ta bort myggor som fastnat i ögon och hals... jag hoppas att myggor är proteinrik föda och att de dog snabbt och smärtfritt. Nu har jag en aning ont i fötterna, men jag lovar... de ska få vila.

Unnat mig "Äta djur" idag...

Ny bok inhandlad idag. Ville unna mig själv något kul efter en lång dag i bil, till och från Katrineholm.

Jonathan Safran Foer har skrivit boken Äta djur. Jag kunde inte låta boken ligga kvar på hyllan. Det kändes som om boken var ett klockrent val efter den diskussion jag hade med några av mina elever på samhällslektionen idag.

Jag hade bett dem diskutera en insändare som var skriven av en man från organisationen Djurens rätt. Han ifrågasatte det faktum att det blivit en uppståndelse kring den sk. hästköttsskandalen. Mannen menade istället att det inte fanns något moraliskt försvarbart i att äta djur.

Nu är det alltså dags att ta ett steg djupare ner i djurdiskussionen, och ett steg är alltså att fördjupa mig i de faktorer som omgärdar köttproduktion. Själv är jag vilande vegetarian, vilket innebär att jag i mitt inre, alltså i hjärtat och i min inre övertygelse tycker att det är motbjudande och fel att äta kött, och att behandla djur på det sätt vi gör. Trots detta är jag en inbiten köttätare... en köttätare som inte egentligen vill äta kött! Vi får se vad jag säger efter att ha läst boken.

Duscha inombords... oh my God!

Svett, svett och åter svett... det är nog det enda jag kan säga efter detta varma och fartfyllda träningspass. I love my mondays at the gym! Det är nog det bästa, som inte rör familjen, i veckan. Man vet vad man får, och man vet att det på måndagar bara är att förbereda sig på ett svettigt, och åter svettigt träningspass med Lollo och alla glada deltagare.

Har i kväll också anmält mig till en DanceHall workshop som Lollo ska ordna den 8/6. Alltid kul att få prova något nytt.

Energiboost, var är du?

Allergitablett, mealbar och en kopp kaffe intagen.  Innebär att jag är laddad inför en lång måndag på jobbet. Jag hoppas att jag får avsluta dagen med ett pass på gymmet, för i går kom jag aldrig iväg. Jag var helt slut, så slut att jag, vilket jag nästan aldrig gör, sa: "Jag orkar verkligen inte träna idag."

När ska denna energiboost, som jag känner att jag behöver, komma?

I går var vi hemma hos min mor och åt middag. Vi hann plantera lite blommor också. Eliaz fick köpa sig ett lite drivhus som nu är alldeles fullproppad med persilja, timjan, ringblommor och solrosor. Satte också lite spenat och krasse som vi ska ha i maten. Vi får se hur mycket grönt som vill titta upp ur jorden. Det tar några veckor, men sedan kanske vi får en balkong som alldeles dignar i växter... ;)

Erkänner även att jag kollade lite på ishockeymatchen. Gillar inte ens hockey, men när Sverige spelar final kan det ju inte skada att kolla lite. Dessutom vann de!

Run Cissi run...

Ingen Eurovision för mig inte. Istället en löprunda i underbart försommarväder på 8,5 km. Gjorde tyvärr en dundertabbe! Att springa utan strumpor är lika med VeRy BaD!

Ett tag kände jag för att ge upp och gå sista biten, men skam den som ger sig.

Nu pryder fina blåsor mina stackars fötter. Det blir spännande att snöra på sig gymdojjorna i morgon när jag ska ner och köra veckans styrkepass. Tjoho för dumskalleCissi!

Mmm... paella!

Trots gråväder tog vi oss en långpromenad i dag. Vi hamnade hos min mor som alltid bjuder på supergott kaffe. Då det var dags att bege sig hemåt var middagen nästa problem. Jag, som egentligen inte får äta något, måste varje dag hitta på något att äta åt min lilla familj. Känns otroligt oinspirerat när jag ändå inte får ta del av det jag komponerar.

Efter ånga om och men, och hjälp från mamma med två kycklingfiléer kom jag på att jag hade en påse saffran i skåpet. Paella med saffran, kyckling och räkor blev slutprodukten. Och jag erkänner, fastän jag inte får äta vanlig mat, tog jag en dl paella på en liten tallrik tillsammans med min middagsbar. Fy på sig! Samtidigt som jag är rädd att gå upp i vikt kan jag inte förneka att jag är så himla hungrig hela tiden. Jag hoppas att det inte påverkar allt för mycket, för jag vill inget annat än att komma i mål snart.

LöRdAg - Gråtrist, tråkig, men alldeles underbar...

Grått och tråkigt utanför fönstret, men värmen i luften skvallrar ändå om att sommaren snart gör sitt intågande. När jag åkte hem från jobbet i går visade termometern faktiskt 28 grader och det var riktigt härligt att sitta i solen efter jobbet.

Innan vi kunde landa hemma och sätta oss på balkongen var jag och Eliaz och handlade lite mat. Solrosorna som stod så gula och fina inne på växtavdelningen utanför affären lockade allt för mycket. Ett bra val till vår extremt varma balkong. Det är nog det enda som kommer att överleva där ute i solbadet. Vi har en rabarberplanta också, men den har jag strategiskt placerat lite i halvskugga så att den inte dör omedelbart. Nog om växter!

Jaha, vad bjuder då denna dag?

Måste tillstå att jag inte riktigt vet. Blev väckt vid fem av att sonen pinkat ner hela vår säng, varpå jag säger till sambon att jag minsann ska ut och springa tidigt på morgonen. Blev aldrig något med det, för så fort jag la mig på soffan slocknade jag igen. Möjligt att jag tar mig en tur senare i kväll. Först och främst ska jag se till att min lilla familj får något gjort. En promenad kanske... den som lever får se!

Zzzz...

Trötter som tusan. Veckan har varit en av de mest hemska och fasansfulls på länge. Allt har gått så fel, från början till slut.

Vi hämtade bilen i onsdags, men nu är den trasig igen. Något med kompressorn... pust! De enda som varit bra är att jag lyckats ordna sommarjobb från veckan efter det att jag går av mitt nuvarande vikariat. Sommaren ägnas således arbete, så här blir ingen semester inte!

Har hunnit springa två gånger denna vecka...super!

...

Snart iväg till jobbet. Förvånansvärt pigg och har sovit riktigt gott i natt. Kan kanske bli en bra dag i alla fall. Får hoppas på det åtminstone.

Katten har blivit tokig här hemma. Så mycket kan jag säga...

Lugn dag i paradiset...

Gårdagen avlöpte någorlunda bra. Inga större incidenter som rubbade min dag allt för mycket. Inte mer än att jag glömde att köpa fika till a-lagsmötet. Mina kollegor fick helt enkelt klara sig utan socker i några timmar.

Jag avslutade gårdagen med en tur ute med hårt snörda löpskor. Sprang ner till mamma och kikade in hemma hos henne. Laddade ner runkeeper innan jag gick ut och fick då ut att sträckan var 4,5 km från Djurgården ner till Slagsta. Redan efter några meter kände jag att jag inte riktigt var kvitt min förkylning, men i och med att jag redan hade börjat springa så kände jag mig manad att åtminstone spriga ena sträckan. Min goda mor skjutsade sedan hem en slagen människa... Tack kära du!

Denna dag bjuder inget särskilt. Arbete och möte på eftermiddagen. Skjutsa mammas gubbe från verkstaden och hem, och hämta bilen som bara hade fått tre sladdar utdragna efter turen i diket. Tack gode att det bara var så lite skador och att allt gick bra tillslut.

Djävul, vik hädan!

Har precis gått upp och ska möta den nya dagen. Idag hoppas jag att den lilla djävulen som satt på min axel i går tagit sin resväska och gett sig iväg. Jag kommer inte orka en likadan dag som jag hade igår, och är det så att det barkar iväg åt fel håll, ja då åker jag hem och drar täcket över huvudet.

Slutar sent idag, men jag tror ändå att jag ska försöka följa med sambon ner till gymmet i kväll. Någon form av träningsmoment ska jag i alla fall försöka få till. Men, den som lever får se, som man brukar säga.

Vad händer idag..? djävulen är här!

Vilken dag det har varit idag! Allt har gått helt galet hela dagen, och ett tag undrade jag om det var någon högre makt som gjorde allt för att driva mig till vansinne. Dagens bravader sammanfattas i följande lista:

1. Börjar dagen med att köra fel... ja fel, till jobbet! Glömde vilken avfart jag skulle ta och fick åka en helt annan väg än vanligt.

2. Blir trampad på tån av en elev, vilket gör mig mindre glad.

 3. Kör ner i diket med bilen när jag åker från Åker till Katrineholm.

4. Blir strandad i Flen under två timmar då bilen havererar efter dikesbesöket.

5. Missar min anställningsintervju som jag skulle till i Katrineholm.

6. Får hem bilen till Eskilstuna, lämnar den på verkstad och får av försäkringsbolaget veta att jag inte har rätt till lånebil.

6. Tar mig till gymmet för att få släppa lite tankar, och tappar istället för tankar en lins i handfatet.

Sammanfattar dagen hela med att konstatera att om saker ska gå åt helvete så kan ju allt lika gärna gå åt helvete på samma gång. Måste också säga att det är underbart hur snälla och hjälpsamma människor det finns.

Tack underbara kvinna på Netto i Flen som hämtade sin son som kunde titta på bilen med en mekanikers ögon. Tack underbara mamma och bror för att ni kom och hjälpte mig hem! Tack snälla rara sambo och styvfar som agerade stöd, och tack trevliga rektor på skolan för att du låter mig komma på intervju en annan dag. Tack till trevlig personal på verkstaden och tack också till alla underbara människor på gymmet för att ni är så himla trevliga och skänker så mycket glädje. Måste också skicka ett litet tack till Lollo Stapel för att du är så underart inspirerande och cool.

TP - nice gears

Tuna Park gjord, och jag fick faktiskt med mig lite kläder hem idag. En svart enkel långklänning, samt ett par ankelkorta kostymbyxor och ett stickat vitt linne. Hittade supersnygga skor också, men det kändes lite magstarkt att komma hem med nya pjucks. De får vänta till nästa månad.

Läste nyss Biggest Loser Emma Ekholms blogg och såg att hon sprungit milen idag. Blir så sjukt inspirerad av henne och de andra deltagarna, så det blir till och ut och springa snart. Måste bara vänta på den där förbenade hälsenan som fu*kade sig idag. Förhoppningsvis känns den ok imorgon så att jag åtminstone kan åka och träna på gymmet efter anställningsintervjun i morgon.

Söndag, regn och skratt

Ett härligt Zumba-pass, och en promenad i regn satte förmiddagen på kartan. Hade tyvärr lite ont i foten. Den förbaskade hälsenan vill helt enkelt inte ge sig.

Dagen fortsatte med ett besök av N:s gamla kompis. Kaffe och ett gäng med rövarhistorier som lockade till massor med skratt. Har avslutat fikastunden med att leka allan framför kameran...

Nu ska jag se om jag kan skärpa till mig och få tag på min kära mor.

Kvällspromenad...

Avslutat denna fin fredag med en lång kvällspromenad. Besökt lekparken x3 under dagen, och kunde inte motstå frestelsen att avsluta i Rinmanparkens underbara lekhörna. På väg hem stannade vi och köpte nybakat bröd som mina gullar får äta till frukost i morgon. Jag kunde inte motstå att smaka på en kant och riktigt gott var det.

Ömsar skinn

På dumburken ömsar ormen Kaa skinn, och det är precis så jag känner att jag gör nu. När jag ser mig själv i spegeln stämmer bilden inte med min egen uppfattning. Skillnaden är att bilden har skiftat. Förr har jag föreställt mig själv smalare än jag är, men nu föreställer jag mig att jag är tjockare än jag är.
Det är bara svårt att ta in att jag faktiskt börjar närma mig min målvikt. För det är inte många kg kvar nu.

Jag sa till min sambo igår, att det faktiskt är jobbigt att gå ner i vikt, och nu kanske ni tänker... oh, ska hon klaga på att inte få äta..! Men, nej jag tycker inte längre att det jobbigaste är att inte äta som alla andra, eller att jag måste vara restriktiv med allt jag petar i mig. Det har blivit en vanesak, men det jobbigaste, samtidigt som det är det roligaste, är att alla kläder sitter så fasansfullt dåligt. Det gör att jag känner mig sjabbig.

När jag hade gått upp 5kg i vikt efter jul kunde jag bara ha på mig mina leggins. De var de enda av mina byxor som inte klämde åt kring magen. Vissa byxor kunde jag inte alls få på mig trots att jag låg på sängen och drog in magen så mycket jag kunde. Den bittra, men roliga sanningen är att jag fortfarande bara kan ha min leggins. Jag har helt enkelt gått ner så mycket i vikt att alla byxor sitter som skit. Alla byxor har fått fina snöranordningar som ska göra dem mindre i midjan, men tyvärr kvarstår problemet med att byxorna hasar ner och korvar sig kring benen. Min dröm är att kunna gå ner på stan och plocka ihop en het ny garderob. Men jag ska inte klaga, jag får helt enkelt se det som något positivt, och det är det ju...positivt! :)

Idag är jag hemma själv med lillkorven. Sambon var tvungen att åka och jobba, trots klämdag. Jag och Elliz ska dammsuga och plocka lite. Om det håller sig regnfritt, vilket jag hoppas att det kan göra trots tunga moln så tar vi oss en promenad till stora lekparken i Rinmansparken eller i Rothoffsparken. Vid den sistnämnda kan vi ta med lite bröd och mata änderna. Än så länge har molnen inte släppt ifrån sig mer regn, men det ser onekligen trist ut. Är det så att de beslutar sig för att släppa allt vatten så får vi väl helt enkelt stanna här hemma och trixa med något. Men det skulle vara skönt att få komma ut på en liten promenad.

Sova, det kan man göra senare

Efter städning i Strängnäs tog jag och sambon en promenad ner på stan i det fina vädret. Hittade en klädhängare att ha i hallen... äntligen! Känner mig fortfarande hängig, och promenaden har varit allt annat än trevlig. Kräkfärdig och vimmelkantig hela eftermiddagen, men det är bara att bita ihop och se glad ut. Sova kan man göra senare..!

Tjock i näsan

Igår har kände jag mig lite bättre, men halsont har övergått i genomförkylning. Är snorig, hostar och känner mig helt slut. Kommer alltså inte kunna träna på några dagar. Hade jag inte varit så trött så hade jag säkert tyckt att det var lite jobbigt, men just nu kvittar det! Huvudsaken är att jag håller mig till min mat och att jag koncentrerar mig på att bli frisk så att jag kan träna till Å-varvet. Insåg precis att det bara är fyra veckor kvar till loppet.

Dagen, som skulle behöva ägnas vila, ska ägnas städning i Strängnäs. Jag och N ska försöka städa ur resten av lägenheten så att det blir klart. Det vill säga, en sak mindre att tänka på.

Eliaz ska åka till min mamma och de ska sedan ta sig ut till Skogstorp och hälsa på min mormor. Eliaz har beställt hemmarullade köttbullar, och självklart har de fixat köttbullar till honom.

Sjukling... check!

Kände mig fasansfullt sjuk igår, men idag är jag på bättringsvägen. Gårdagens arbetslagsmöte avslutade jag med storartad exit. Klampade ut i korridoren och skrek hur jävla trött jag var på människor. Det har aldrig hänt tidigare, men litet kcal-intag, min sömnbrist och min feber tog ut sin rätt och tålamodet brast.
Jag hade knappt sovit en blund mellan måndag och tisdag då jag, från ingenstans, plötsligt fick så ont i halsen efter träningspasset. Hela gårdagen kämpade jag för att hålla mig kvar på jobbet, men tillslut brast det alltså.

Idag känns det bättre, men jag är inte pigg som en lärka. Snorig och helt tömd på energi lade jag mig i soffan efter att ha lagat i ordning en god kassler och ostsallad till min son och sambo. Själv tog jag mig en bar och en kopp kaffe... vilket middag!

Träningen kommer att få vänta i några dagar... buhu...

Söndag, yiho!

Härligt produktiv söndag har nu avslutats med lite arbete i soffan framför dumburken. N har suttit här bredvid mig och knaprat chips hela kvällen medan jag har suttit och betygsatt mina elevers inlämningsuppgifter. Måste erkänna att det idag har frestat lite, trots det att jag hela tiden påminner mig själv om att det bara är tomma kalorier. Jag är i alla fall glad över att inte ha behövt skickat tillbaka särskilt många inlämningsuppgifter för komplettering, och ärligt talat. Chipsen kan han behålla för sig själv!

Denna härligt produktiva söndag inleddes med frukost framför dumburken. Kaffe och en itrim-smothie, som vanligt. Tog mig sedan en underbar promenad i solen. Destinationen var gymmet, och väl där körde jag ett Body Pump-pass tillsammans med min mor. Jag var lite rädd att jag skulle ha tappat mycket muskler och att jag därför inte skulle orka mina vanliga vikter. Jag har inte kört BP-pass på några veckor. Men trots min oro, lastade jag på vanlig vikt på ben och insåg att oron var helt obefogad.  Kände att jag kanske till och med skulle kunna lägga på två kilo extra nästa gång, kanske till och med tre. Då är jag uppe i 20 kg, vilket varit en dröm sedan jag började träna. Vet inte om jag vågar ännu, eller om jag ska fega ett tag till.

Efter passet träffade jag min kära vän S nere i styrketräningsrummet. Hon flyttar snart in till stan igen med sin familj och det ska bli så kul att ha henne och hennes familj nära igen. Det har varit svårt att träffas den senaste tiden, men nu jäklarns. Det är så skönt med S, för det kan gå hur lång tid som helst, och när vi väl ses så känns det precis som om vi sågs igår.

Efter en liten pratstund på mjukmattan, ja jag vet, ska inte användas till kafferep utan till träning, så packade jag på mig lite kartonger mat och tog en lika underbar promenad hem igen. Det blåste en del, men det måste ha varit närmare 20 grader i solen. Hem en snabb vända och sedan har eftermiddagen ägnats shopping, matlagning, städning och plockande. Så nu kan jag glatt meddela att det går att gå på golvet utan att snubbla på kartonger. Shoppingturen på eftermiddagen resulterade i att vi kunde dra igång tvättmaskinen i kväll. Tänk vad ett pvc-rör för 125kr kan göra. Det skulle även ha införskaffats en klädhängare till hallen, men den vi ville ha var slutsåld. Inget napp där inte. Fick, förutom ett pvc-rör, i alla fall med oss en urgullig lampa till Eliaz rum. Lampan ser ut som en ost med små möss som klättrar på den. Nice!

I morgon väntar arbetsdag, och träning så klart! Hoppas på en varm och vacker vecka med något kilos minskning... ;)

Skrubba, skrubba...

Äntligen hemma i nya lägenheten igen. Mamma och jag har spenderat dagen bland skurhinkar, rengöringsmedel och trasor. Helt enkelt städat hela långa dagen. Ett tag ville vi bara slänga trasorna på golvet och åka hem igen, men vi bet ihop och lyckades städa mer än halva lägenheten. Bara halva skiten kvar... *pust...

Måste tyvärr erkänna att jag är helt slut. Skulle kunna somna på studs, bara jag fick lägga mig i sängen och bädda ner mig men klockan är inte ens sju på kvällen. Får försöka ladda med en kopp kaffe, och två tändstickor. En för varje ögonlock. En sak som är säker är i alla fall att jag inte tänker åka och städa i morgon. Det får vänta till långledigheten i nästa vecka. Förhoppningsvis har jag och sambon lyckats få ordning här i lägenheten, samlat lite ny energi så att vi kan få slut på städningen i den andra lägenheten. Jag är glad att vi betalade dubbla hyror denna månad, trots att det blev dyrt. Då fick vi i alla fall lite tid på oss att städa och plocka utan att behöva stressa.

Istället för städning bjuder morgondagen på träning. Det ska bli så skönt! Dessutom måste jag få till lite styrketräning så att jag inte tappar så mycket muskler och då passar det bra med Body Pump som avslutning på veckan. Till det kan hända, om vi får fint vänder, att vi kan ta oss en liten promenad. Se till att kolla in de nya omgivningarna eller bara ta ett varv längs med ån. Oh... jag känner mig så lycklig över att få komma hem igen. Hem till Eskilstuna, my lovley city.

Lördag - städning

Lördag, molnigt men alldeles underbart i alla fall. Vi sitter här i vardagsrummet och tittar på nyhetsmorgon. Eliaz ritar och katten sover bredvid mig här i soffan.

Det är fortfarande mycket att göra här hemma efter flytten i veckan. Kartonger står och skräpar överallt och hälften av dem är inte ens uppackade. Alla kläder ligger i en hög i sovrummet och jag har inte orkat ta tag i det ännu. Igår var vi på en shoppingrunda och införskaffade lite pryttlar. Blommor till fönstret, en orkidé till vardagsrummet och en chiliplanta med frukter till köksfönstret. Nu blir det till att äta cili i maten. Eliaz valde en egen blomma till sitt rum. Först ville han ha en kaktus, men jag tyckte inte att det var en bra idé att ställa en taggig växt i hans fönster. När han inte fick en kaktus ville han sedan ha ett citronträd i sitt rum... ingen bra idé det heller. Så det blev en liten grön växt som nu pryder rummet så fint.

Det första som införskaffades var dock en ny dammsugare. En tyst, fin och energisnål liten snabeldrake. Jag har inte köpt ny dammsugare på 12 år, och den vi haft har nog skitat ner mer än den gjort nytta. Det var helt enkelt dags för en ny.

Dagen till ära väntar städning i gamla lägenheten. Jag och mamma ska försöka få klart med städning av övervåningen. Kommer alltså inte hinna träna något på gymmet, men jag räknar med att få ihop mina steg ändå. Jag riktigt längtar till att få allt klart så att man kan kunna landa i vardagen igen och fokusera på familjen, arbetet, träningen och viktminskningen.

Åter redo...

Nu har vi äntligen flyttat och börjat få i ordning på tillvaron igen. Det har, just på grund av flytten, varit svårt att uppdatera här för jag har faktiskt inte riktigt orkat. Det har hänt massor med saker, men jag har inte riktigt fått till träningen ordentligt. När jag fick tillfälle att träna igår så tog jag tillfälle i akt. Tre timmar spenderade jag på gymmet. Milon, afro och MRL samt vägning och möte på Itrim.

På viktfronten har det gått framåt... inte fasansfullt mycket nedgång, men åt rätt håll i alla fall. Det vi kom fram till under gårdagens möte var att jag ska köra de sista sex veckorna på programmet. Jag skulle egentligen fått börja äta mat redan nu på måndag, men jag bestämde mig för att köra fullt ut och verkligen försöka komma i mål snabbt. Jag hoppas att det kommer att fungera så som jag tänkt mig, annars kommer jag nog bli lite ledsen. Det är bara 7,8 kg kvar till mål, men det innebär också att jag faktiskt måste snitta drygt 1,3kg i veckan för att lyckas. Det gäller att fokusera och att se till att motionen fungerar på alla plan, både ombytt och till vardags. Apropå det, jag har drygt 2000steg kvar att traska ihop ikväll, vilket innebär att det bara är att ta sig ut på en snurr snart.

I morgon åker vi till Strängnäs för att städa ur lägenheten. Vardagsmotion it is!

Halloj!
Igår blev det något knasigt med bloggen när jag skulle uppdatera, så det jag skrev lades helt enkelt inte upp.

Idag har jag arbetat, och varit på möten mest hela dagen. Dessutom har jag och lilla familjen varit på utflykt till vår nya lägenhet i Eskilstuna.

Utflykt och shaping-effekt

Nu har jag varit i Eskilstuna och gått en runda på Tuna Park tillsammans med lilla familjen. Vi hade egentligen inget mål med utflykten, mer än att köpa lite fler flyttkartonger. Dessutom fick vi lite tillfälle att hälsa på mamma.

När vi ändå var inne på Tuna Park kom jag på att jag länge har funderat över att köpa något som formar kroppen lite, då jag har väldigt mycket hud som hänger. Jag menar, det blir ju lite hud över efter att ha gått ner nästan 50kg. Tyvärr är det väldans dyrt att gå till läkaren, så ett billigare sätt är då att införskaffa någon form av shaping-plagg. Lindex har en uppsjö till ganska rimliga priser, så efter att ha klämt och känt en stund föll det sig så att jag helt enkelt införskaffade mig en shapingbody. Måste avslöja att det är det bästa underplagg jag någonsin köpt. Fungerar super, och var riktigt bekväm. Funderar redan på att köpa hem lite fler olika modeller för att ha lite att byta med.

Sitter nu, mätt och belåten i soffan. Ska ta mig ut på en promenad lite senare i kväll. Jag antar att det är lika tråkigt på TV som vanligt, och då är det bättre att komma ut och röra lite på påkarna. Men först av allt ska jag faktiskt gå och göra i ordning en kopp kaffe, så att jag inte somnar.

Lördag, relativt soligt och fåglar som kvittrar. Sitter här efter frukosten och funderar på vad vi skulle kunna tänkas hitta på idag. Eliaz har i alla fall tagit saken i egna händer, och packar för fullt ner sina saker i en låda. Just nu packar han ner sina pussel och spel. Jag tror faktiskt att han är lite spänd inför vår flytt.

Orkar uppdatera igen...

I går var jag väldigt ledsen och besviken på att jag inte hade gått ner så mycket som jag hoppats på och jag orkade därför inte uppdatera. Grät flera gånger, och hade lite ångest. Tyvärr är det sådana negativa tankar som gör att det inte går bra. Jag måste börja känna att det jag gör är alldeles tillräckligt, och att det jag åstadkommer är bra. Jag menar, jag har för tusan tränat åtta dagar i rad och gått ner 2,6kg. Jag gör mitt bästa, och jag går helhjärtat in i detta. Sluta tjura och se det positiva i det att jag går ner i vikt.

Dagen har varit bra. Hade pedagogisk lunch och var tvungen att äta i skolan, men det var bara att bita ihop. Det serverades tunnskivad karré. Jag tog två tunna skivor och grönsallat så jag är inte orolig att det skulle bli för mycket.

Till kvällen ska jag lägga mig på yogamattan här i vardagsrummet och köra lite styrka. Jag har nämligen inte fått till det på några dagar, och det visade sig på vågen i går. Fokus har helt legat på pulsträning, vilket gör att jag tappar för mycket muskelmassa, och jag är faktiskt rädd att tappa för mycket muskler. Det blir därför så att jag får lägga in minst två styrkepass i veckan och kanske byta ut ett pulspass. Fokus, förutom att tänka positivt, blir därför mer styrka till mitt träningsupplägg. Till min hjälp tar jag det träningsupplägg som Bigges Loser Mårten gjort, och som fanns i min favorittidning.

Fitness Lifestyle, is the shit helt enkelt.

Jag orkar egentligen inte uppdatera något. Har varit lite ledsen i kväll, och det får räcka...

De val vi gör måste utgå från oss själva..

Nu är vi äntligen hemma igen. Har precis intagit middag, och jag känner mig både mätt och belåten. Träningen gick bra. Känner av min hälsena en aning, men det fungerar relativt bra. Det var bara lite trångt på golvet, och det förtar känslan en aning. Särskilt när folk bara ignorerar det faktum att det går att skapa mer plats om man bara flyttar fram 2 eller 3 m. Mamma som stod alldeles längst bak fick, mer eller mindre, dansa in i väggen, medan de två tjejerna som stod allra längst fram hade massor med utrymme framåt. Men, vad ska man göra? Ställa till en scen! Inte min grej!

Apropå hälsenan... skulle nog egentligen vila i några dagar så jag inte överbelastar den ännu mer. Jag hade ju faktiskt stukat den ordentligt bara för några veckor sedan, men trots det ska jag i morgon ska träna en stund i morgon då jag ändå ska in till gymmet för ett Itrimmöte. Tänker ta det lite lugnt och köra lite cirkelträning - Milon. Då får jag in ett styrkepass denna vecka, vilket det brukar vara relativt lite av. Fy på sig!

Jag vet att det är bra att träna styrka, mest för att förebygga att inte skada sig när man springer eller tränar dansinspirerat. Jag tycker bara att det är lite tråkigt att gå ner i gymmet. Jag blir så uttråkad, och hämmas av att andra går omkring och spänner. Dessutom ökar ju grundförbränningen när man tränar upp muskelmassa.

Med tanke på att jag ska in på mötet i morgon så räknar jag med en lång dag, och därför är det kanske bäst att snart krypa ner till kojs. Känner mig faktiskt lite sliten, och det börjar faktiskt bli lite långtråkigt att äta de här ersättningarna. Jag ska visserligen inte klaga, då jag brukar hotta upp min man med tre buketter broccoli och 100 g gurka. Jag tycker nämligen inte att det är någon fara med att äta några kcal extra med tanke på att kcal-intaget redan är så begränsat. 800kcal/dag är inte mycket, och med tanke på hur mycket tränar så är jag inte orolig.

Det är möjligt att jag hade fått bättre resultat om jag inte hade kompletterat min kost med lite grönsaker, men i ärlighetens namn så vill jag inte späka mig själv. Om jag mår bra av att äta lite gurka och lite broccoli så kommer jag att göra det. Det är jag som väljer, inte maten eller någon annan.

Gårdagen avslutades med Itrimlunken. Sprang 5 km på ett fasansfullt spår i skogen, men jag klarade mig runt de två varven. Resulterade i alla fall i att jag fick ihop mina steg. 13700 tror jag att det stod på mätaren innan batteriet dog.

I dag har jag alltså inte kunnat använda min stegräknare och jag känner mig faktiskt lite naken... Exposed! Det blir till att fixa nya batterier snarast.

Efter en lång, men bra dag på jobbet så har jag, Eliaz och N laddat om med lite eftermiddagsfika och nu på väg in för ett pass på gymmet. Det är bara att kötta!

Itrimlunken...

Snart åka iväg på Itrimlunken i Vilsta. Ringde och bokade en plats för bara några timmar sedan.

Man kan välja att springa eller gå 2,5 eller 5 km i Vilsta, och samtidigt få tips och coachning från Itrimpersonalen, Sandra och Carro.

Allt löser sig med tiden...

En blåsig promenad satte dagen på kartan. Vagnen rullade av sig själv, så mycket blåste det ute på gärdena. Uppfriskande i alla fall.

Jag har hunnit jobba en del, men största delen av mina tankar upptas av vad jag ska göra i framtiden. Sitter och funderar på vägval; letar arbeten och utbildningar.  Allt löser sig med tiden...

Frukost till ljudet av fåglar och regn!

Ätit frukost nu då. Fåglarna sjunger utanför fönstret, men ljudet från bilarna som kör förbi skvallrar om att det regnar ute. Det är grått och tråkigt helt enkelt.

Jag har tyvärr inga regnkläder, så jag vet inte hur vi ska göra med dagens motion... Det finns inga dåliga kläder, bara dåliga väder, och i detta fall stämmer det väldigt bra.

Migränattack och jobbsökande... kombo = muy bien!

Nu är det visst dags att gå och lägga sig. Migränattack på G, men jag har lyckats få in en jobbansökan i alla fall. Tusan så jobbigt det är att skriva de där jävla personliga breven. Fasen, det räcker väl med att man är intresserad av tjänsten...haha ;)

Nice träningspass...

Helt död efter träningspasset i kväll, och för en gång skull fick jag faktiskt beröm. Tack Lollo för att du ser, och för att jag fick några klappar på axeln. Det behövs ibland. Hon tyckte att jag hade driv genom hela passet, men själv tyckte jag att det kändes tungt. Men, det är bara att suga i sig och peppa sig själv.

Jag har dock inte gått mina steg idag, men jag orkar faktiskt inte... Ska snart gå och lägga mig, men först ska jag glo klart på Biggest Loser. Nice program med människor som vill och kan förändra sina liv, och jag vet att deltagarna är förebilder för mängder av människor.

Mister Dig En, Står Dig Tusen Åter

Jaha, då har man fått ett negativt besked från ett av de arbeten jag sökt till hösten. Ja, ja... Mister dig en står dig tusen åter, som det gamla ordspråket lyder. Det är bara synd att man inte får något med svar än: "Tack för din ansökan. Tjänsten har gått till en annan sökande." Till min räddning så vet jag att det var ganska många som sökte tjänsten, så det är ju inte bara jag som idag har fått ett negativt besked. Samtidigt tänker jag på vad det var som gjorde att jag inte dög. Äsch, det är bara släppa och gå vidare!

Någon gång vänder också min lycka! Men jag börjar bli lite orolig inför sommaren och hösten. Det gnolar en ångestklump i magen, sådär som det alltid gör när jag känner mig lite orolig och stressad. Det värsta är ju att man inte direkt kan påverka situationen. Det enda jag kan göra är att söka arbeten, och hoppas på att jag får komma på intervju.

Jag är som sagt hemma med Eliaz idag. Han mår relativt bra, lite knasig i magen bara och dessutom vägrar ungen att äta. Han ville väga sig i morse och dessa sjukliga dagar har han tappat lite mer än 1 kg. Inte bra, för han är redan en liten benget... han klagar på att han fryser, men det är ju inte så konstigt om det enda man får i sig på en hel dag är en smörgås. Jag försöker förklara för honom att han måste äta lite så att han orkar bli pigg, och så han slipper frysa, men han är inte så stor att han är mottaglig för mammas tjat.

Vi är hemma i morgon också, och sedan får han banne mig gå till förskolan så att jag äntligen kan ta mig till jobbet på onsdag. Känner redan att jag ligger efter med allt, trots det att jag arbetat 4 timmar nu på förmiddagen. Jag har hunnit ganska mycket i alla fall.

I kväll åker tantaluntan, det vill säga jag, in till Eskilstuna. Ett aerobic bas-pass väntar, och jag ser verkligen fram emot att få trycka ur all energi. SuperLollo har säkert käkat massor med mellanmål, och när hon gjort det blir hon inte lätt att tas med. Hon brukar köra som en duracellkanin på sina pass.  :)

Slökorv blir till hurtbulle..! :)

Jag klarade inte av att veta att jag inte hade gått mina 8000 steg idag, så jag pallrade mig ut i mörkret. Det är konstigt det där egentligen. Så fort jag inte gör, eller så fort jag inte gör tillräckligt mycket i mina mått så får jag sådan otrolig ångest. Jag vill verkligen lyckas med detta, och därför är jag så himla rädd att jag inte gör tillräckligt mycket. Vill inte stå där på torsdag och inte ha gått ner ett enda kilo. Det värsta är nästan att jag inte själv känner eller ser om jag har gått ner något sedan jag startade. Jag känner mig lika tjock och misslyckad som vanligt. Jag vågar liksom inte hoppas på att något går bra, eller att jag gör tillräckligt.

Men vi skjuter undan de där känslorna ett tag och tar oss tillbaka till promenaden då... Tog mig i alla fall förbi kyrkan och kyrkogården. Lika läbbigt som vanligt när det är såhär mörkt ute. Vidare upp för den mörka och läskiga backen där det knakade oroväckande i busken, tre varv runt kvarteret (för där finns det ju åtminstone gatubelysning) och runt äldreboendet, och lyckades på så sätt skrapa ihop mina steg.

I kväll har jag förutom en promenad hunnit planera i ordning nästa arbetsområde som jag ska starta med mina 7:or och 8:or under vecka 18. Jag har också tvättat och hängt mina träningskläder, börjat packa i ordning lite inför flytten som snart går av stapeln... mot Eskilstuna igen. Dessutom har jag skrivit matlista för veckan som kommer. Så inte har jag legat på latsidan här inte.

Slökorv..!

Bilden visar tydligt att jag ännu inte nått upp till mitt mål. Inte ens över 5000 steg! Fy bubblan vilken slöis jag har varit idag... trots pass på gymmet. Hade det funnits gatubelysning hade jag kunnat ta mig ut på en promenad, men risken är att jag hamnar i diket eller möter något läskigt djur här ute i buskarna. För lyse, det finns det inte. 

...

Sitter och väntar på att vi ska kunna åka hem till vårt place. N kollar fotboll så jag kommer inte kunna åka hem ännu på ett tag. Missförstå mig inte nu. Jag har haft en mycket mysig och trevlig dag här i Eskilstuna med trevligt sällskap och träning, men dagen blir väldans lång när man har en stund i bilen också.

Jag kommer vara tvungen att vara hemma imorgon från jobbet. Eliaz är fortfarande dålig i magen, så jag kan inte släppa iväg honom till förskolan. Skulle bli ramaskri om han kommer dit med vattendiarré...haha. Det har gått framåt en aning i alla fall. Han är fortfarande lite gnällig och trött, men han får i alla fall behålla den mat han stoppar i sig, och det inte är särskilt mycket. Idag har han ätit, ja, en halv smörgås, en riskaka och några köttbitar. I jämförelse med vad han brukar få i sig så är det ungefär en myras matintag.

Själv är jag hungrig som en varg. Det riktigt gnider i magen av hunger. Har försökt stilla den med mängder av vatten, men det hjälper inte. Jag är glad att jag har ett mål kvar att äta ikväll.

Solig söndag...

Eliaz äter frukost.

Fåglarna kvittrar glatt utanför förnstret och solen skiner sådär vårlikt, precis som igår. Jag och Eliaz sitter och äter fruktost. Eliaz har förberett sin frukost själv. En skål med filmjölk, fiberflingor och skivad banan. Han rostade också en smörgås. Själv dricker jag en Itrim-smoothie, som vanligt.

Idag åker vi in till Eskilstuna. N och jag ska träna en stund  sedan bjuder mamma på mat. Jag och Eliaz har kommit överens om att vi ska gå till den stora lekparken i Måsta. Vi ska bara pumpa cykeln så att den blir lite lättare att cykla. Då slår vi ju två flugor i en smäll. Mys i parken och lite extra motion.