Jag klarade inte av att veta att jag inte hade gått mina 8000 steg idag, så jag pallrade mig ut i mörkret. Det är konstigt det där egentligen. Så fort jag inte gör, eller så fort jag inte gör tillräckligt mycket i mina mått så får jag sådan otrolig ångest. Jag vill verkligen lyckas med detta, och därför är jag så himla rädd att jag inte gör tillräckligt mycket. Vill inte stå där på torsdag och inte ha gått ner ett enda kilo. Det värsta är nästan att jag inte själv känner eller ser om jag har gått ner något sedan jag startade. Jag känner mig lika tjock och misslyckad som vanligt. Jag vågar liksom inte hoppas på att något går bra, eller att jag gör tillräckligt.Men vi skjuter undan de där känslorna ett tag och tar oss tillbaka till promenaden då... Tog mig i alla fall förbi kyrkan och kyrkogården. Lika läbbigt som vanligt när det är såhär mörkt ute. Vidare upp för den mörka och läskiga backen där det knakade oroväckande i busken, tre varv runt kvarteret (för där finns det ju åtminstone gatubelysning) och runt äldreboendet, och lyckades på så sätt skrapa ihop mina steg.
I kväll har jag förutom en promenad hunnit planera i ordning nästa arbetsområde som jag ska starta med mina 7:or och 8:or under vecka 18. Jag har också tvättat och hängt mina träningskläder, börjat packa i ordning lite inför flytten som snart går av stapeln... mot Eskilstuna igen. Dessutom har jag skrivit matlista för veckan som kommer. Så inte har jag legat på latsidan här inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar