Sådär, nu har jag dragit mig ut på promenad och fått ihop mina steg. Jag klappar mig själv på axeln!
Nu känns det mycket bättre och jag behöver inte ha något dåligt samvete för att jag inte orkat... bevisade just motsatsen. Men jag har fortfarande ont i huvudet, och jag känner mig fortfarande lika dränerad. Helt tom på energi. Träningspasset igår, och den långa arbetsdagen i dag gjorde alltså sitt. En välbehövlig vilodag, så kör vi som vanligt i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar