Ska snart gå och hänga upp träningskläderna innan sängen kallar, men jag känner att jag behöver skriva av mig en aning.
Tog mig ut på en tur i kväll efter Biggest loser, så nu kan jag också (trots ångest) känna mig lite nöjd. Så vad är det då som gör att jag känner ångest, och som gör att jag känner att jag behöver skriva av mig lite...
Mat och småätande har inte gått så bra idag..! Det har varit jobbigt att stå emot, och tyvärr föll jag för frestelsen och tog en bit rabarberpaj med vaniljglass på a-lagsmötet. Efter pajen har jag varit grymt besviken på mig själv, och några gånger i kväll har jag uttryckt att jag är tjock och äcklig. Något, som självklart irriterat min sambo enormt mycket.
Jag behöver verkligen hitta fokus igen och påminna mig själv om varför jag gör det här. Varför jag har kämpat i snart tre månader med ersättningar, och varför jag vill komma bort från de dåliga vanor jag haft så länge och som fått mig att utveckla så många dåliga tankar om mig själv. Tyvärr känner jag att den positiva känsla jag har haft den senaste veckan, där jag kunnat se mig själv i spegeln och tycka att det jag åstadkommit hittills är bra, och att jag vunnit massor i fråga om självkänsla och kärlek till min egen person, är och har varit i full färd att försvinna. Jag faller så lätt ner och börjar slå på mig själv fastän jag är värd mer än så. Det börjar med att något litet går fel och sedan är det som om helvetet bryter lös...
Till en början, liksom, naggar jag lite på mig själv. Jag kan likna det med när man skrapar bort sårskorpan från ett nyläkt sår så att det som nu slutat göra ont åter börjar svida lite lätt. Efter bara en eller ett par dagar har sårskorpan istället utvecklats till ett infekterat sår, där svidande övergår till smärta igen. Destruktivt och svårt att stoppa... för hur lätt är det att sluta pilla på en sårskorpa när man väl börjat?
Fokus nu, och inte slå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar